Gittan gömmer bort sej - recension

Den senaste boken i Pija Lindenbaums Gittan-serie är olik de andra böckerna. Både barn och vuxna i vår familj är väldigt förtjusta i de tre tidigare alstren; "Gittan och Gråvargarna", "Gittan och Fårskallarna" samt "Gittan och Älgbrorsorna" såg fram emot att läsa "Gittan gömmer bort sej".

De första tre böckerna är mer eller mindre likadana i story, upplägg och idé och både jag och lillen trodde, och förväntade oss, att även "Gittan gömmer bort sej" skulle vara likadan. Tyvärr inte måste jag säga.

Den här boken känns med som Pijas bok "Siv sover vilse" som kom 2009. Om den här boken istället haft Siv som huvdperson hade åtminstone jag upplevt den annorlunda.

I den senare delen av boken kommer en typisk Gittan-stund, hon sitter i en garderob och leker med sina hittepå-djur (eller är de verkliga?) och där känner vi glatt igen oss men i övrigt syns inte Gittans personlighet lika tydligt som den brukar.

"2011 har Pija Lindenbaum återvänt till en av sina mest älskade och omskrivna karaktärer, Gittan. Den nya boken, Gittan gömmer bort sej, tar på ett subtilt sätt upp känslorna skuld och skam. Grannflickan Hjördis vilda lekar och infall driver fram ett crescendo av känslostormar som oförskyllt går ut över Gittan.
När Gittan dessutom är den som får skäll av Hjördis barnflicka, Puma, drabbas hon av en förlamande känsla av rädsla och skam och rusar gråtande därifrån. Hon kan aldrig berätta för någon vad som hänt. Nu vill Gittan bara gömma bort sej."

Pija Lindebaum har ett fantastiskt språk, bilderna är underbara och så även sagan och andemeningen.

När jag frågade Lillen vad han tyckte om boken var hans svar: "Sådär, ganska". Slutsatsen är dock att boken hade varit (ännu) bättre med en annan leading lady än Gittan.

Jag rekommenderar varmt flertalet böcker av Pija Lindebaum såsom; "När Åkes mamma glömde bort", de tidigare nämnade Gittan-böckerna och "Siv sover vilse". Hennes böcker hittar du hos Rabén & Sjögren.

- vs -