2012-04-12

Om borta är hemma är då hemma borta?

Innan vi flyttade hit till var det här en av våra semesterplatser. Vi åkte hit ett par gånger om året och ibland hyrde vi en stuga vid fjällets fot. Igår spenderade vi kvällen i en sådan stuga då barnens kusiner just nu bor i en.

För första gången sedan vi bosatt oss i byn känner jag mig rotlös.

Känslan jag fick när vi var i stugan var den jag hade när vi var här på semester, att vi besökte byn tillfälligt och skulle åka hem om några dagar. Det blev så påtagligt att vi inte skulle åka hem till vår fina lägenhet i Stockholm. Jag älskade den lägenheten.

Just då ville jag åka hem. Till stan.

Började fundera på vart mitt "hemma" är numer och hittade inget givet svar.
Där jag är uppvuxen, absolut inte.
Stockholm, nej.
Här, njae.

Egentligen är väl hemma varhelst min man och mina barn befinner sig och de bor ju här.

I en liten by. I en trång förbannad vattenskadad möglig radontrea med papperstunna väggar och silverfiskar.

Känner mig lite nedstämd idag och längtar hem. Nu är mitt borta hemma och hemma är borta. Känner mig vilsen.

- vs -

5 kommentarer:

  1. Jag förstår din känsla, hoppas verkligen det känns bättre imorgon.

    Styrkekramar!!

    SvaraRadera
  2. ...den där känslan är inte kul :(
    Ibland blir man vilse.
    jag kan avundas de som bott på samma ställe i hela sitt liv o stormtrivs.
    Jag har flyttat 12 gånger sen jag flyttade hemifrån som 16-åring.
    Men åh, håll kvar vid tanken att ditt hem är där din man och barn är.
    Kärleken övervinner allt, även rotlösheten. Hoppas iallafall jag, som fortfarande känner mig vilse ibland, trots 11 år i M:s hus.

    KRAM på dig!

    SvaraRadera
  3. ...hoppas mitt inlägg kom med, ibland krånglar blogspot för mig ... Kram igen :)

    SvaraRadera
  4. Usch vad jobbigt! Hoppas att det väldigt snart känns bättre!
    Massa kramar till dig

    SvaraRadera
  5. Det låter lite rörigt, men jag förstår din känsla.
    Lite så kände jag när jag flyttade in i sambons bostadsrätt för några år sedan, det var mitt, men ändå hans - aldrig riktigt vårt...

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!