2012-04-09

Tågluff before internet...

När jag och en kompis i mitten av 90-talet drog iväg med fullpackade ryggsäckar, Interrail-häften och äventyrslusta fanns det inga enkla sätt för våra familjer hemma i Sverige att få tag på oss. Vi funderade på att skaffa en Minicall som var det närmaste direktkontakt som fanns att tillgå.

En minicall var en personsökare för gemene man, jag har för mig att den vi tittade på var ljusblå och det gick ut på att man ringde till den, knappade in sitt telefonnummer och mottagaren fick upp en fin digital sifferrad i minicallen. Vi köpte ingen eftersom den var allldeles för dyrt för två 17-åringar.
Packade ryggsäckar på väg någonstans...
Vi skrev brev till våra familjer, riktiga brev av papper, kuvert och med frimärken som skulle slickas. På så vis fick åtminstone de där hemma veta vart vi varit och hur vi hade det. Vi ringde hem med jämna mellanrum, från telefonkiosker över hela Europa men samtalen blev korta eftersom mynten, eller där det fanns, telefonkorten snabbt tickade ner. När vi testade Collect call kunde vi prata längre men den funktionen fanns inte i alla länder.

"Somebody must do the paying for the time in air" var en förklaring till varför det inte gick i ett östeuropeiskt land.

Med oss hade vi en karta över Europa, en traditionell papperskarta som var svår att vika ihop, och av en backpacker som var på väg hem fick vi överta en bok över öppna vandrarhem. Vi frågade folk på gatan om vi behövde vägbeskrivning, turistinformationen, vandrarhemspersonal och nyvunna vänner var behjälpliga om allt möjligt.

Adresser till nya vänner skrevs ner på papper. Bilder togs med en kamera där filmen måste framkallas. Alla länder hade olika valutor.

Det fanns inget internet och inga mobiltelefoner. Inget Facebook och ingen e-post.

Vi pratade med folk direkt i verkligheten, IRL you know, och var med i nuet. Inget filmades för att upplevas senare och inget dokumenterades virtuellt.

Frågan är om det var bättre, sämre eller bara annorlunda?
- vs -

5 kommentarer:

  1. Nu är tävlingen i samarbete med HappyBling avslutad, kom in och se om du är den lyckliga vinnaren :)

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Ja det var tider det. Jag minns att jag hade en svart minicall en gång i tiden. =)

    SvaraRadera
  3. ..det var nog bättre då.. Man träffades och umgicks. Idag sitter man med dator och mobil,men man pratar ju aldrig. Skriver bara korta meddelanden. Jag saknar riktiga samtal,brevvänner och att hälsa på varandra..
    Idag vet man mycket om folk,men mest bara på ytan. Facebook ger knappast en rätt bild :-)

    SvaraRadera
  4. Gött! jag längtar tillbaks till den gamla goa tiden då folk inte satt med sina mobiltelefoner dygnet runt :-)
    Nu får man inte ens chansen och slicka på frimärket. De finns både fördelar och nackdelar med utvecklingen som kan kännas som en inveckling.

    SvaraRadera
  5. Såg att du vann en tävling inne hos Bea Bofink - grattis!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!