2012-08-31

I min bunker

Nu har det gått två veckor av instängdhet. När jag vaknade imorse var det lite sämre och alla ljud plockas upp och fortplantar sig som ett vibrerande eko i huvudet. Drrrrrrrrr... Det känns ganska hopplöst, jag blir liksom nedstämd och vill bara gömma mig tills det försvunnit.

I bunkern jag befinner mig i så är det väldigt passande att tröstäta. Mest hela tiden faktiskt. Not so lchf-tröstäta. Självklart tar jag alla chanser att vika från min diet och nu när det är så himla synd om mig (!!) så måste jag äta en macka eller en chokladkaka som kuckelimuckmedicin. Det kanske hjälper. Sockerjunkien tycker att det är värt att testa. Om och om igen.

Nog gnällt för nu. Jag har dåligt med tid att blogga och det ska jag försöka ta igen i helgen. Har fått hem nya lyxprodukter som ska testas och utvärderas och det är superskoj. Dessutom kommer minst en ny tävling upp men förhoppningsvis hinner jag med fler.
- vs -

4 kommentarer:

  1. Men att inte "skiten" går över! :(
    Inte undra på att du tröstäter.
    Ett drömläge för sockerdjävulen att slå till.

    Hoppas du trots allt får en någorlunda helg.
    Spännande med nya tävlingar ;)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen, den lille djävulen sitter på min axel med en hammare... Bank, bank, bank.

      Choklad dämpar, snart tillbaks på banan.
      Kram

      Radera
  2. Hm.
    Det där med ljuden låter obehagligt.
    Hoppas det försvinner snart...
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket irriterande, väntar bara på att det ska släppa taget och försöker tänka att det faktiskt kan hända när som helst. Optimistiskt, eller hur?

      Kram

      Radera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!