2012-08-16

Såhär går det!

Efter att vi lämnat sommarstugan och varit gäster hos familj och vänner så har det varit betydligt svårare att hålla en strikt lchf-diet. Även om det inte är några problem att välja och plocka bort kolhydratrika råvaror så är det som att min inställning ändras. Det blir lite som att jag äter för någon annans skull.

Jag har med andra ord ätit mer än jag velat/tänkt mig och när jag överätit så har jag tagit i. Det är fortfarande inga mängder som kan jämföras med före-lchf men det har definitivt varit mer 20 gram kolhydrater per dag.

Dels så har jag ätit mig proppmätt och det beror troligen på att jag ätit nya rätter som jag inte lärt mig hur mycket jag kan äta av tills jag blir mätt och dessutom har det varit väldigt mycket gott vi blivit bjudna på och då okynnesäter jag alltför gärna.

Häromdagen åt jag en efterrätt bestående av banan, grädde och chokladsås och jag kunde helt enkelt inte hejda mig. Chokladsåsen skulle ätas upp och bara av mig. Jag mer eller mindre slickade skålen efteråt. Det straffade sig direkt med en mage som slog bakut. Det var nästan två månader sedan jag åt både banan och socker så jag är inte förvånad över att kroppen reagerade som den gjorde.

En positiv sak dock har varit att jag haft tillgång till helkroppsspeglar där jag faktiskt sett den skillnad min viktnedgång gett. Det syns i ansiktet, bysten naturligtvis och även magen är mindre. Det känns på mina kläder och det är såklart peppande även om jag överätit.

Sedan åkte vi hemåt.

Den där känslan man har efter en solresa, att solbrännan rinner av så fort man landat på Arlanda, den hade jag när vi kom hem. Det var som att mina tappade kilon plötsligt kom tillbaks och jag kände mig inte alls som jag gjort innan. Det var surt. Vad det beror på vet jag inte riktigt men troligen är det ångest över fikandet och att ingen jag träffat här har nämnt att det syns. Det får mig att tro och känna att jag svullnat igen.

Imorse vägde jag mig för första gången på min egen våg och det var trots den senaste veckans snedsteg överraskande bra. Sista gången jag vägde mig här hemma så stod den på ca sju kg mer än idag. Det måste väl ändå synas?

Nu gäller det bara att jag håller det enorma sötsuget borta och tar chansen att börja laga mat i ett riktigt kök och baka de lchf-bröd jag längtat efter att få göra.
- vs -

6 kommentarer:

  1. Fasen vad trist med den där känslan du beskriver; men dina tappade kilon ÄR borta, förhoppningsvis för gott :)
    Lycka till nu med att jaga bort sötsug och komma igång på hemmaplan.
    Det fixar du!!
    Jag lovar att vara duktig och inte fresta dig... moahahaha

    KRAM!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för pepp! Känns faktiskt bättre redan, en granne såg skillnad och lät mig veta det. Lite bekräftelse är allt jag behöver, hemskt egentligen. :S

      Fresta på du bara :P

      Kram

      Radera
  2. Tror att folk har lättare att nämna något om ens vikt när de vet att man håller på med viktminskning. De som sagt något om mina tappade kilon vet mycket om mitt leverne.
    Hoppas allt ska gå bra även på hemmaplan. 7 kilo är grymt, glöm inte det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det ju vara, ingen här hemma vet ju hur sommaren sett ut (förutom dem som läser min blogg utan att tala om det...).

      Sju kilo är otroligt mycket, knappt att jag fattar det själv. :)

      Radera
  3. Jag håller tummarna för dig. Du klarar att fortsätta som du gjort! Klart det måste synas, kanske en del är för självupptagna för att märka det? Jag tycker att du är duktig iaf :)
    Kram!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!