2012-11-15

Dränering & tänder

Det har blivit dags att gräva ner dräneringsrör.
En sorgfri begravning. Mycket spännande.

Litens tand nummer sju har kommit upp och om det nu är så att bebisar påverkas av tandsprickning så kanske det förklarar varför hon valde att vakna kl 3 inatt. Lite ledsen, lite glad och hon tupplurade med hjälp av idogt ammande. Jag somnade däremot inte förrän efter att Liten fått en flaska välling, tittat på Teletubbies i min mobil tills hon somnat på riktigt och då hade klockan börjat närma sig 6.

En kvart senare kom maken, som somnat i lugn och ro inne hos de andra barnen, för att väcka mig. Det var meningen att jag och Liten skulle ut på biltur och roa oss en stund men -Ssch sa jag, måste sova.

Några timmars sömn blev det men när man inte sover på natten blir hela dagen lite omvänd så nu sitter jag här och gäspar, redo för sängen. Jaja, det är en övergående period.

Den fantastiska tandläkare jag hade i Stockholm talade om att tandsprickning inte gör ont eller ens känns. Jag tror honom men det betyder ju inte att många barn påverkas av tändernas ankomst av någon annan anledning. Inte vet jag.

Hm, nu när jag tänker efter så kanske det var så att Liten helt enkelt saknade sin pappa inatt. Skönt, då kan jag skylla på honom...
- vs -

1 kommentar:

  1. Det är alltid pappans fel. Oavsett vad det gäller! *stor glimt i ögat*
    Jag tror inte att själva tandsprickningen gör ont. Men jag är övertygad om att många barn påverkas av den,på olika sätt.
    Om inte annat så blir de väl förvånade att där plötsligt är något i munnen! :-D

    Hoppas det blir mer sömn inatt. För oss båda :-) kram.

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!