2013-01-15

Gammal dagbok fylld av ångest..

Hittade ett gammalt kollegieblock där jag påbörjat en dagbok. Jag har många påbörjade dagböcker men jag orkar aldrig fullfölja dem. När skrivande blir till ett måste så blir som ett barn, obstinat och trotsig.

I den här dagboksversionen mådde jag inte bra, det är oftast då jag börjar skriva. Lite egenterapi.

2009-01-12
Vanlig dag. Ser film istället för att sova med Mellan. Ångest. Arg, Vill inte lägga mig trots trött. Stressad över allt. Ingen lust till ngt. Ingen tid. Hoppas imorgon blir bra och produktiv.

Komedier hjälper, och dum-i-huvudet-TV som Top Model. Stressad i magen. Svårt att slappna av och somna. Vågar inte blunda, då kommer tankarna, ångesten. Somnar till slut, väcks av maken. Ångest och rädd för att inte somna om, men det gör jag.

2009-01-13
Trött, vill inte vakna. Ångest, klump i magen, rädd och orolig för dagen, ska det fortsätta? Bli värre? Vill ta lugnande, avvaktar tills efter frukost.

Väntar inte, känner mig skakig, hög puls, stressad. Obehagligt att vara ensam med Mellan när jag gör allt för att inte tänka på nuet.

Något bättre, tar mig genom dagen. Mellan är lugn som tur är.

Vill inte sova, rädd för mörkret, vill inte blunda, tänk om jag blir ensam kvar med ångesten? Hämtar Stor i skolan, pallar inte att handla. Det låser sig, får varm klump i magen.

Slut när jag är hemma igen, vill gömma mig. Leker med barnen en stund. Maken kommer hem. Börjar med mat, Gråten kommer, har klarat det hela dagen men nu orkar jag inte mer. Orkar/vill inte förklara för Stor. Maken kramas.

Sviker min familj.
Vill bada, de enda gångerna jag vill bada är när jag vill dö, charmigt.

Svårt tygla mig, vill ta Sobril igen. Tar ett tag sedan lättar det något. Pratar med maken. Han kramas, skönt. Stor frågar inte så mycket, tacksamt.

Ok kväll sen trött trött men ok. Tappar tråden hela tiden. TV. choklad, sover bra. Jättetrött.
2009-01-30
Ringer psyk, börjar med halv Fontex. Känns bra, ev ångestpåslag i en vecka, isåfall 3 x Sobril/dag. Ingen extra ångest idag.
Det här skrev jag för ganska exakt fyra år sedan. Får ont i magen och blir ledsen, det blir jag när jag tänker på mig själv i dåtid. Tycker lite synd om den yngre versionen av mig, oftast brukar det vara barnet-jag men tydligen gäller samma känsla för den fyra år yngre kvinnan-jag.
Samtidigt är det svårt att inte läsa texten som något överdrivet dramatiskt. Men eftersom jag skrev enbart för mina egna ögon så är det på riktigt och troligen har jag undvikit de allra värsta känslorna, allt blir så verkligt när det skrivs ner och det vågade jag nog inte.

Som tur är så vänder det. Efter ett tag.
2009-02-05
Lagom stressad. Packar och plockar. Mellan är förkyld, Ingen Sobril, fixar tågresan till mamma, lite nojig men okej. Skönt att vara bara med mamma.

Extrem ångest på kvällen, inte hört av maken på hela dagen, orolig över barnen. Darrig, tar sobril men det tar lång tid innan jag lugnar mig. Uppe sent, skakig.

2009-02-06
Ångest till frukost. Tar Sobril. Till stan på dagen, tåget hem vid lunch. Bra hela kvällen, kanske lossnar det nu?

2009-02-10
Klump i halsen, värre än vanligt. Till Söder. Stressigt och varmt. Kvällen hemsk. Kräkvarning, lyckas ta bort det, äter vitpeppar. Sover hos Stor.

2009-02-11
Illamående hela dagen, ångest som fan, vågar jag åka t-bana igen? Orolig inför nästa vecka.

2009-02-12
Orolig, ångest, illamående, Rädd för tidena nästa vecka, både kbt och psyk.läkare. Fan. Vill inte må dåligt hela tiden fram tills dess. Tar Sobril, se om det hjälper att få bort klumpen i halsen. Huvudvärk.

2009-02-13
Klump i halsen. Ångest, Tar Sobril. Klumpen minskar men försvinner inte, Tar en Geisha x 3.

På em är ångesten borta, extrem lättnad. Kan direkt börja planera saker. Coolt. Mindre ångest pga Fontex? Ingen klump på kvällen. Succé!

2009-02-15
Något irriterad, annars bra.

2009-02-18
Kanondag!
Livet går vidare och om du orkade läsa allt så är jag imponerad.
- vs -

3 kommentarer:

  1. Då imponerade jag dig precis!
    Tycker det är väldigt bra att du gör ett sådant här inlägg, att fler vågar skriva om när de mår dåligt.
    ville bara skriva att jag kan verkligen sympatisera med ångesten och känslan av skam, det är konstigt att så mycket hemskt kan få plats i en enda människa.

    SvaraRadera
  2. Usch, lät som en jobbig tid. Sobril ges till dementa på mitt arbete (och inte tre om dagen!!!!), så kan ju tänka mig hur du mådde då! Tur att det vände!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!