2013-02-16

Hejare som pappa!

När jag var liten så var mina föräldrar gifta. De skiljde sig från varann när jag var 6-7 år gammal vilket tyvärr betyder att jag inte minns särskilt mycket från deras tid tillsammans. Jag minns ju knappt vad jag gjorde förra veckan.

En sak minns jag dock väldigt tydligt. Hemma hos både mina mor- och farföräldrar hade de en köksmöbel bestående av bord och stolar och invid väggen fanns en kökssoffa. En sirlig träsoffa med en rätt hård dyna och två kuddar placerade i varsin ände.

I de här sofforna, både hos farmor och hos mormor, huserade min pappa. Med en penna i högerhanden och en tidning i den vänstra. Korsordslösning royale. Alltid korsord, alltid helt lösta oavsett svårighetsgrad. Visslandes på samma melodi. Och nästan varje gång slumrade han till.
På bilden sitter pappa vid nämnda köksbord, soffan kanske var upptagen av en labrador när bilden togs, men korsordet är på väg att bli löst.

Det tidiga 80-talet syns tydligt i inredningen. Minns att tapeten hade en trådig struktur, kassettbandspelaren var naturligtvis top of the line och de virkade gardinerna är ljuvliga. Mormor hade ett hemtrevligt kök.

Det jag gillar med de här sofforna, pappa liggandes i dem med sina korsord är att jag gör likadant. När jag kommer hem till mina svärföräldrar har jag en egen favoritplats. En dagbädd där jag lägger mig med ett korsord och njuter av den ro man får när någon annan tar hand om barnen, lagar mat och skämmer bort. 

När jag kommer hem till mamma finns inte det där utrymmet men jag försöker tränga ner mig i en smal och kort soffa med ett korsord likaväl.

Ibland saknar jag honom extra mycket men hjärtat känns varmt när jag tänker på honom. Jag är min pappas dotter. En hejare på korsord och soffslumrande. 
- vs -

1 kommentar:

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!