2013-04-06

Att leva i en paus.

Det är en dubbel känsla att leva i en paus. I väntan.

Känner, särskilt nu när vi har gäster, att jag inte agerar värdinna på det vis jag skulle önska. Jag trivs inte här, jag vill inte presentera den här lägenheten som mitt hem. Som en plats jag inrett och bjuder in till. Då blir det såklart tråkigt.

När vi flyttat till vårt hus och vi får gäster vill jag:

  • Först och främst längta tills de kommer.
  • Ha nybakat frukostbröd, gärna varje dag. 
  • Planera luncher som är enkla och goda att fixa.
  • Bjuda på nybakat fika i många olika sorter.
  • Planera middagar med nya, spännande rätter.
  • Planera desserter jag längtat efter att prova.
  • Ordna goda matsäckar till utflykterna.
  • Ordna varma choklad- och kaffebaserade drinkar att ta med under utflykterna.
  • Ha ett välfyllt dryckesförråd med goda viner, öl och alkoholfria alternativ.
  • Ha ett välordnat, städat och inbjudande hem.
  • Spela sällskapsspel och mysa med gott vin.
  • Vara lugn, avslappnad och trevlig.
  • Tycka att det är trist när de åker härifrån.

Matfixerad, jag?

Sedan spelar det mindre roll om det enbart är jag som sätter krav på mig själv eller om det är gästerna som kommer med förväntningar. Det jag ser mest fram emot är att vilja ha många gäster, att trivas med att bjuda hem dem till oss och känna mig nöjd med allt som bjuds.

Det kan vara så att det ligger hos mig, att det aldrig kommer bli så som jag tänker mig, som jag önskar.

I Stockholm, när vi hade gott om utrymme, och bara ett barn, då hade vi ett riktigt trivsamt hem. Det var så som jag vill ha det. Sparsamt med prylar, välplanerat och rent. När det började bli trängre, när lillebror kom, då var det som att jag gav upp. Inte alls som här, men på god väg.

Det i kombination med alla prylar, såsom barnvagnar, ytterkläder och annat som barnen för med sig gjorde att vårt hem till slut kändes belamrat. Ingen idé att städa liksom. Leksaker i vardagsrummet, badrummet fullt av tvätt på tork, vagn och ytterkläder fyllde hallen.

Tänk om det inte blir som jag tänker mig. Risken är ganska stor eftersom jag är bra på att skapa förväntningar som, när/om de inte uppfylls, gör mig både ledsen och besviken.

Måste lära mig att lev nu och inte då. Lite senare. Ska bara.
- vs -

9 kommentarer:

  1. Känner igen mig extremt mycket i det du skriver. Hoppas att du kommer att trivas i nuet i ditt nya hem. förstår att det är svårt just nu,mittemellan.
    Men sen!
    Försök njuta av nuet och se inte för långt fram. Det får vara rörigt o belamrat när man har barn. Jag tror inte att man njuter av den kliniska renhet man kan ha när de har flyttat ut. För då saknar man livfullheten istället.
    Så njut och lev. Här och nu.
    (uppmanar mig själv lika mycket.)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här och nu är bra ledord. :) Försöker, försöker leva nu, det känns alltid bra att skriva ner känslan så jag tänker på det mer.

      Jag tror på "var sak har sin plats" och så får det gärna vara rent men inte kliniskt i den bemärkelsen. Trivs allra bäst när det är undanplockat och mysigt, levande ljus och filtar liksom.

      Kram!

      Radera
  2. Ja inte är det lätt att njuta och leva helt och fullt i nuet :(
    Jag har nog lite samma problem; antingen lever jag bakåt eller framåt...
    Låter kanske lite konstigt men jag tycker ofta att det är svårt att vara i det exakta nuet. När jag träffar min familj och vänner försöker jag iaf att vara i ögonblicksstunderna så gott jag kan och släppa det jag har framför mig (och bakom mig). Men det är nåt man antagligen får jobba på dagligen för att inte glömma bort att njuta just nu i denna sekund.
    Hoppas det går och blir precis som du har tänkt dig och önskar få det!
    Kram, Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr är det väl så att många av oss är någon annanstans i tanken mest hela tiden. Försöker, som du, vara med när jag är med dem jag tycker om och även om det kanske inte alltid märks så känner jag närheten. :)

      Längtar så tills jag får försöka leva på plats/hemma/nu, utan ursäkter på att jag egentligen väntar på något...

      Kram

      Radera
  3. Hej! Jag känner igen mig i många av dina inlägg och därför kan jag rekommendera att läsa boken " drunkna inte i dina känslor". Den boken har hjälpt mig otroligt många gånger och är en fantastisk självhjälpsbok. Snälla, ta inte illa upp det är inte meningen, boken hjälper en att öppna ögonen. Jättefin och bra blogg har du, keep it up! / issa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Tack för dina ord och boktipset, jag ska kolla upp det. :)

      //Anna

      Radera
  4. Är likadan...menjobbar på det stor kram Diana

    SvaraRadera
  5. Det är lätt att känna så. När barnen blir större blir det lättare med hemmet.Kram Nilla

    SvaraRadera
  6. Ni kommer få det helt underbar i det nya huset och då kommer du kunna leva I dom där drömmarna istället :)
    KRAM

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!