2013-05-27

Min graviditet vecka 8 - 10

En ocensurerad veckobok över min pågående graviditet.


Vecka 8
Den här veckan är mestadels illamående blandat med huvudvärk. Det hänger troligen ihop med att jag varken äter eller dricker ordentligt. Försöker dricka mer vatten men det ger bara värre illamående. Är uppsvälld, obekväm och har ont i svanskotan när jag suttit ner en del.

Att åka bil är ingen höjdare, sitter på en kudde som underlättar smärtan något men inte helt. Det känns hopplöst att det är såhär redan nu, hur ska det kännas senare när magen är stor och tung. Bävar inför resten av graviditeten.


Ett jobb med många lyft, både lätta och tunga, är dubbelt. Det tar över illamåendet, fokus flyttas men det gör mig trött, törstig och ökar på huvudvärken. Gnäller så mycket och är ledsen för att det är såhär. Skulle verkligen önska att det inte var så tungt rent fysiskt just nu.


Berättar på jobbet hur läget är och får fin förståelse, jag kan jobba kortare dagar vid behov och det är jag oerhört tacksam för.


Försöker glädjas åt flytten men vill bara ligga ner och vila, sova. Blir liksom åksjuk av datorn, böcker, tv och mobil. Mår fan inte bra.


I slutet av vecka 8 känner jag för första gången en litet förväntanspirr inför den nya bebisen. Känns bra, allt är inte negativt.

Vecka 9

Bestämmer oss för att berätta för barnen, det är svårt att komma med förklaringar till varför jag sover så mycket och mår dåligt. Det blir mest glada reaktioner, viss förvåning och pyttelite åhnej. Sunt.

Dags för inskrivning hos MVC. Ser min journal från den senaste graviditeten med Liten, förvånas lite av informationen. Snabbt jag glömmer, glömmer och går vidare hoppas jag.

Lämnar blodprover och kallas inom tre veckor till ultraljud.

Rekommenderas att kontakta en sjukgymnast för kontroll av foglossningen eller uppluckringen, vad det nu är, så att smärtan inte blir värre. 

Mår illa dagligen men det pendlar i grad. Har två okej dagar, en dålig, en bra, två dåliga. De bättre dagarna försöker jag ta igen de förlorade och det i sig blir ett stressmoment. Det sliter på energin att jobba, de dagarna är jag slut och tiden på kvällen för allmänt fixande finns inte.


Magen ser ut som den skulle vara 4-5 månaden, gravidrund och lite lagom hård. Det känns jättetidigt men det är säkert helt normalt eftersom det var så nyligen jag var gravid. Kroppen vet vad som ska hända liksom.

Eller så är det två därinne. Eller tre.

Vecka 10
Efter två helt ljuvliga dagar då jag mått nästan som vanligt känner jag mig stärkt. Bakslaget står då med sitt slagträ och väntar, går till jobbet men mår så dåligt att jag måste åka hem efter en timme. 

Hade en dålig natt med en ledsen Liten som troligen gjorde sitt till. Sömn kan jag omöjligen få för mycket av. Allt är som vanligt igen men jag gläder enormt för de två dagar jag fick må bra. De inger hopp och hoppet håller jag i som om livet hängde på det.

Får resultatet på mina TSH-värden från mina läkare, jag måste dubbla min dos av Levaxin en tid och sedan ta nya prover.

- Det är ovanligt så tidigt i graviditeten, säger läkaren. Under förra graviditeten fick jag, om jag minns rätt öka med 50% efter halva tiden ungefär. Jo, tvillingsymtomen tilltar (hjälp).

Under senare delen av veckan har jag återigen en riktig toppendag. Mår så bra! Illamåendet är absolut hanterbart och tröttheten ignorerar jag i ren glädje över att känna mig okej.

Får tid för ultraljud om knappt två veckor. Ser fram emot det.

Besöker en sjukgymnast som ger beskedet att det är bäckenbottenuppluckringen som ställer till det. Jag får övningar som ska öka cirkulationen kring ligamenten vilket kan göra att den värsta smärtan åtminstone kan skjutas upp en tid. Får en hel del restriktioner. Inga lyft, inte gå i trappor, inte sitta längre stunder, inte bära, inte vrida kroppen, inte stå bredare med benen än höften, inga ben i kors mm. Det blir en del att hålla reda på.

Hellre ont i bäcken och rygg än illamående any day.

Jag har äntligen börjat få grepp om hur jag ska äta för att minska mitt illamående. Lite och ofta, javisst, men det är svårare än man tror. Att aldrig äta sig mätt trots att det finns mat framför mig och jag är hungrig är en utmaning. Tyvärr blir det mycket mackor mellan måltiderna, av enkelhet och för att det är milt på något vis.
- vs -

5 kommentarer:

  1. Grattis till en liten til snart. Hua gravidetströttheten och illamåendet är inte kul alls:( Kram Nilla

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att du vet att det kommer nått riktigt gott ut av det :)

    SvaraRadera
  3. <3
    Tack för att du delar med dig!
    Önskar att du ska få må bra!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Åh, din stackare jag mådde ill med nr 3 i 28 veckor och foglossning med alla 3 men det är värt det :) kram Diana

    SvaraRadera
  5. Hoppas det vänder för dig snart så du bara kan njuta<3
    Kram Suzi
    www.suziettan.blogg.se

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!