2013-07-10

Två Soldater, Roslund & Hellström - recension!

Jag har läst Två Soldater av & Roslund Hellström och här följer mitt omdöme.
Rejäl spoilervarning i nedanstående baksidestext.
Utgiven av Piratförlaget.

José Pereira vid Sektionen mot Gängkriminalitet har en vägg fylld av stirrande ansikten. Unga pojkar som agerar som grovt kriminella män och klassas som farligast i Sverige. Han vet att han har ett problem som skenar – ytterligare femtusen svenska pojkar på väg in i kriminella nätverk. ”Vi är bröder. Vi är krigare och Fammilj in i döden.” Mitt på väggen sitter två ansikten.

Leon och Gabriel. Redan som nioåringar gömde de vapen i sina elevskåp och kapslar med amfetamin under frysdisken på Konsum, tog vilka risker som helst för längtan efter att en dag få höra till. Tio år senare skriver Leon från fängelsecellen på Aspsås brevet till Gabriel, ”kärlek älskade bror”, den ende han litar på. Brevet är början på den plan som med aggressivitet, våld, död ska föra dem allra högst upp på den där snutväggen. Gabriel väntar på andra sidan men är inte längre själv, han har Wanda. Och det starka band som funnits mellan Leon och Gabriel riskerar för första gången att brytas.

När Leon och två andra gängmedlemmar rymmer från fängelset börjar jakten och kriminalkommissarie Ewert Grens förs hastigt många år tillbaka när han sida vid sida med José Pereira söker en mördare som Grens vet mer om än vad han själv skulle önska.
Samtliga böcker författarduon skrivit har blivit favoriter, även om de skriver fiktivt är de såvitt jag förstår välgrundade och faktaspäckade böcker där researchen fått stort värde. Jag har lärt mig mycket om den kriminella världen, både från brottslingens sida likaväl som polisens och kriminalvården. Som läsare är det något jag är tacksam för.

Språket flyter på bra, de blandar dialektalt talspråk med korrekt skriftspråk och det är lätt att följa med. Karaktärerna känns realistiska, om än sorgliga på sina sätt och den här gången får vi endast följa den specielle Kommissarie Ewert Grens under den senare halvan av boken.


När det kommer till Två soldater hade jag lika höga förväntningar som jag haft på de tidigare böckerna men blev besviken. Det är inte själva handlingen jag har problem med utan de konstanta upprepningarna.  Det blir tjatigt att om och om igen behöva läsa samma återblickar/tankar och jag undrar varför de gjort så. Tror de att jag som läsare inte minns vad de skrev något kapitel tidigare?


Att exempelvis Grens slutat knarka Siwan behöver jag bara påminnas om en gång och märker hur jag inte kan sluta fastna vid upprepningarna och tappar bort berättelsen en del. Själva slutuppgörelsen irriterar mig något enormt, det lämnar mig med en känsla av varför. Vad är det som är tänkt att rättfärdiga det hela? 


Tyvärr måste jag säga att Två soldater, i mitt tycke, är den svagaste av Roslund & Hellströms i övrigt mycket läsvärda böcker.

- vs -

2 kommentarer:

  1. Då hoppar jag över den boken i sommar. Trist att den inte riktigt höll måttet för deras andra böcker är vansinnigt bra. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  2. Då ska jag inte köpa den kramis Diana

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!