2013-10-08

Återhämtning & Lerspöken!

Det tog två dagar i mörker den här gången och det är en dag längre än hur det vanligen brukar vara. Jag tror att det blev så för att jag inte hade det stöd från min man som jag brukar ha, han tog inte undan barnen och gav mig det utrymme jag måste för att komma vidare.

Det resulterade i att jag fick skrapa ihop all ork jag kunde uppbåda på lördag kväll för att försöka hålla undan sammanbrottet. Det är säkert därför smällen blev tyngre på söndagen då jag kraschade rejält. Att dölja mitt mående för barnen är svårt, för de små fungerar det men elvaåringen, hon vill veta och jag är inte redo att introducera henne i mammas värld av depressioner. Inte än.

Såhär efteråt vill jag inte ens kännas vid hur jag mått, vad jag tänkt hur jag försökt fly, vill varken minnas eller låta det få mer utrymme än det redan tagit. Känner mig ganska stolt över att jag skriver om det nu, trots att det tar emot och vore mycket lättare att bara låtsas som ingenting.

Den enda fördelen med mina svackor är att jag får en hel del energi efteråt, den här gången har förkylningen snott en stor del av den energin men jag känner åtminstone en slags lust och det är värt mycket.
Vi lekte med lera igår och Mellan raddade upp spöke efter spöke som man även kunde ha på fingrarna och leka med. Hur fina som helst. Liten vill mest ha bollar i alla storlekar så det vara bara för mamman att rulla tills det kliade i händerna. Mina fina småttingar, det är liksom dom som håller mig flytande.
- vs -

4 kommentarer:

  1. Jag vet hur tungt det är med depressioner, och hur svårt det är att komma ur, de kommer lätt tillbaka. Det finns inget annat än att bara kämpa! Leva fullt ut när det är bättre perioder.
    Det är svårt att dölja för barnen, även om man "måste" när dom är små. Jag vill kunna berätta för dom, få förståelse. Men det går ju inte. Istället märker dom av något och trotsar ännu mer. Och det blir ju bara värre då...
    En stor kram till dig som kämpar! Och en "tack" för att du berättar! Vi är fler än vi tror, och vi behöver få veta det ibland.
    Hoppas du kommer ur svackan ordentligt nu! :)

    Väldigt söta lerspöken ;)
    Nu blev jag pysselsugen!!

    Kram!!

    Ps. Jag önskar jag sett pretty little liars så jag slapp bli så skrämd. Men det har tydligen stått i tidningen att dom haft inne en misstänkt man, kollar gubbar med på såna serier?
    Hmm. Är inte rädd längre iaf :)

    SvaraRadera
  2. Det är inte roligt att "ramla ner" i ett sånt där "svart hål". Och som småbarnsförälder kan det vara lite extra jobbigt då man inte bara kan krypa ihop i fosterställning och ligga så tills det känns bättre.

    Men skönt att du mår bättre nu och känner dig lite piggare!
    KRAM

    SvaraRadera
  3. Åh, din stackare skickar över en stor kram till dig/Diana

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!