2013-10-29

I all sin ära...

Hösten är alltså min favoritårstid men som den ser ut nu så vill jag inte kalla den det. Det blåser hårt, regnar eller snöar och är mest lerigt och fult. Mörkret lägger sig redan vid 15 på eftermiddagen och om man som jag är trött från uppstigning till, ja konstant, så blir det extra tungt. Jag vet att den här perioden är övergående men jag har ledsnat ur totalt. Att inte orkar är väldigt frustrerande för lusten finns där, djupt inne visserligen och dämpad av energilösheten, och jag avskyr hur dagarna bara går. Försvinner till intet...

Barnen har höstlov och det gör livet lite bekvämare även för oss föräldrar, förutom att de vill ha lunch varje dag (!!) men vi slipper passa tider och det är skönt. Däremot känns det inte så kul när jag hade hoppats att vi skulle göra mer saker tillsammans det här lovet, pyssla, baka och mysa.

Jag vill helst bara sova, om jag kan, och fortsätta hoppas att orken kommer tillbaks innan lillebror föds. Känns trist att vara en bedövad mamma fram tills dess.
- vs -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!