2013-11-07

Denna förlossningsoro...

Till helgen ska alla utom jag och Liten åka till Stockholm. Det vankas Monster Jam på Friends Arena för man och son medan dottern ska få lyxtid med sin moster på stan. Japp, könsuppdelat så det förslår!

Det blir såklart mysigt att få slappa hemma med Liten men tänk om förlossningen sätter igång. Tänk om.

Det tar knappt två timmar att ta sig till sjukhuset och oftast behöver man kanske klä på sig och ringa någonstans innan så säg att jag skulle sitta i bilen efter en halvtimme. Då väcks följande frågor:

Vilken bil är det jag ska sätta mig i? Vår bil är ju i Sthlm.
Om jag får tag i en bybo som kan skjutsa mig så är ju det bra.

Vad ska Liten ta vägen? Ska hennes bilstol krånglas in och monteras fast i bybons bil? Ska otympliga och otekniska jag fixa till det (mellan värkarna)? 

Om vi kommer så långt så kan Liten lämpas över hos farföräldrarna ca en timme bort. Det blir bra. Inte det minsta traumatiskt att lyssna på sin (om det blir som tidigare) lätt hysteriska mamma och lämnas över i en hets. Jättebra för den stress jag redan känner inför att lämna henne.

Förra förlossningen var över på en halvtimme, om det blir likadant den här gången skulle jag inte ens hinna gå ut ur huset. Ska jag föda i hallen med Liten i knäet?

Ja, visst målar jag fan på väggen men sådan är jag, det ligger i min natur att tänka pessimistiskt realistiskt.

Det finns många saker jag borde göra i det här läget. En enkel planering för tänk om skulle naturligtvis udnerlätta men jag väljer, mogen som jag är, att stoppa huvudet i sanden. 

Gårdagens besök hos mvc var ett besök jag gärna varit utan. Inte så att det var otrevligt eller visade på dåliga värden men jag fick en del förmaningar om att jag måste förbereda mig och ungefär då insåg jag hur tydligt jag ignorerar det hela. Jag vill inte. JAG VILL INTE.

Så fort jag tänker på det som oundvikligen komma skall vaknar ångesten och jag börjar dala ner i mörkret. Som det är nu så tänker jag cyniskt att det är bättre att jag inte får en svacka till och hellre skjuter upp tankarna på förlossningen ett tag till. Pest eller kolera?

Nästa vecka är det meningen att vi ska till Specialistmödravården för ett samtal inför förlossningen, där ska det såvitt jag förstår diskuteras kring en eventuell igångssättning. Kallelsen har inte kommit ännu så jag ska ringa och se hur det går. Just nu är jag i vecka 34 och dagarna går fort.

Ett långt inlägg kring mina tidigare förlossningar är på gång, det är svårt att skriva om allt för då måste jag ju tänka efter och minnas. Känner dock att jag behöver skriva av mig alla känslor och se om jag kan komma ett steg närmare förväntan och ett längre från panik. Det är väl inte för mycket begärt?
- vs -

9 kommentarer:

  1. Klart du ska skriva av dig om du känner för det. Ibland hjälper det massor. Att bara kunna sätta ord på känslorna. Ta en paus mitt i texten för att hinna tänka..

    Du kanske kan prata med någon vän eller granne redan nu om att du kan behöva hjälp om det sätter igång när du är själv? Någon som kan köra, eller någon som kan vara barnvakt om det skulle behövas? Det är inte omöjligt, jag tror nästan alla skulle ställa upp för något sånt. Jisses,det är ju ändå ett nytt liv som ska komma ut ;)
    Går det för fort, ring en ambulans. Du ska absolut inte behöva föda i hallen själv! Det kan handla om både ditt och barnets liv, så dom skulle komma fort.
    Och en barnstol kan väl ändå den som kör dej sätta dit? Sen kanske du ligger kvar på bb ett par dagar tills din sambo kan hämta dej. Det är ganska gött att bli ompysslad på bb bara man låter dom göra det ;)

    Jag tror på att det är bättre att förbereda sig på det "värsta", än att bara ta allt cool lugnt. Då är det lättare att hantera om det skulle gå snett. Att ha lite planer fall att ;) Men man får ju inte glömma bort att även tänka på att allt lika väl kan gå bra.

    Lite svammel från mig såhär på morgonen.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Självklart ska du skriva av dig vännen, det hjälper oftast att "prata" om det. Usch jag vet verkligen hur jobbigt det är med saker man verkligen är rädd för, det är lite lätt och det skapar så mycket oro. Oj herregud vad fort det gick förra gången. Hur kommer det sig att dom kanske ska sätta igång dig, är det för att det gick så fort förra gången? Får du hjälp av MVC gällande rädslan och oron? Skickar några varma lugnande kramar till dig <3

    SvaraRadera
  3. Åhh vi får verkligen inte hoppas att förlossningen startar i helgen då! Finns ingen i byn ni känner som skulle kunna ha lillan OM det startar?

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva (kanske efter att jag läst inlägget om dina tidigare förlossningar), men KRAM på dig! <3

    SvaraRadera
  5. Usch vad jag känner igen det där! Klart att tankarna blir jättejobbiga. Jag har inte så mycket lugnande ord. När jag hade samma tankar innan min andra förlossning (Första gick extremt fort, från minsta molvärk till att han var ute) fick jag ju igångsättning.
    Jag minns dock att jag hela tiden tänkte (och frågade), "men om det kör igång tidigare då, vad gör jag då?" Min läkare sa då: Då ringer du en ambulans, sätter ditt andra barn i spjälsängen och i värsta fall (om ambulansen inte hinner) så föder du själv. Och om du föder själv kommer det säkerligen gå bra. Kvinnor har fött själva i urminnes tider och gör det fortfarande i delar av världen. Majoriteten av förlossningarna går fint, särskilt för omföderskor.

    Så jag hade min strategi i bakhuvudet. 1. Ring ambulans 2. Lås upp dörren 3. Ner med sonen i spjälsängen med napp och snutte 4. Lägg ut en tjock filt på golvet 5.Be till alla gudar jag egentligen inte tror på att det här går vägen.

    Min lilla "planering" fick det att kännas lite lättare iaf. Så försök göra en liten "katastrofplanering" på det viktigaste. Det kanske kan stilla din oro lite grann!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du, en katastrofplan är in the making. Det är lite så jag funkar, att skriva listor brukar hjälpa och det du skriver är vad jag behöver + att ringa någon som kan komma och passa Liten direkt.

      Jag motverkar ju mig själv så pass när jag varken vi vill eller orkar tänka på det och det är dåligt på alla nivåer. Blir så tacksam för tips och råd, de hjälper verkligen.

      Kram

      Radera
  6. Klart du ska skriva av dig! Och förbereda lite om nu liten vill titta ut... Kom de andra mycket tidigare? Ser fram emot, eller vad man ska säga att läsa om tidigare förlossningar

    SvaraRadera
  7. Förstår du vill ha någon slags plan tills förlossningen drar igång, man känner sig ju oftast lite lugnare då. Men du ska se att det ordnar sig! Som Kim skriver, ring ambulans om det behövs! Jag bor 5 min från bb men ville ändå att allt skulle vara planerat för så att jag kunde fokusera på mig själv när förlossningen startade :) Men vad kul med en liten bebis på ingång (eller utgång är kanske rätt ord!? ;) ) :D

    SvaraRadera
  8. Monster jam blir det här också för mellansonen och mannen kram Diana

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!