2013-11-11

Min graviditet vecka 34

En ocensurerad veckobok över min pågående graviditet. På måndagar går jag in i en ny vecka så det här handlar om veckan som gått.

Vecka 34

Svullnaden märks nu även i ansiktet, jag tror inte att det är synligt men jag känner att det ömmar där glasögonen sitter. Som att det är trängre och det måste ju bero på att jag samlar vätska på alla möjliga ställen.

Fast nu inser jag vad det beror på. Suck.

Efter tusen veckors förkylning började jag äntligen känna mig bättre, nästäppan släppte och jag kudne andas igen. Slutade först med den vanliga nässprayen och sedan med kortisonsprayen. Det skulle jag tydligen inte ha gjort för nu ömmar det kring bihålorna igen, jag är snuvig och känner att täppan är på väg igen. Kör direkt på med kortison igen och hoppas att det räcker för att mota bort det hela. Det räcker med en stor mage och i övrigt sliten kropp för att hålla mig vaken på nätterna, jag andas gärna normalt ett tag till.

Har fått ett nytt ont i höften på höger sida, det hugger till när jag gör vissa rörelser men ajg ahr itne lyckas räkna ut vilka det är ännu. Så länge det bara är ibland så är det ändå okej.

MVC-besök den här veckan med nya TSH-test, hb 121.

----------

På söndag eftermiddag händer det något, nästan samma sak som hände dagen innan Liten föddes även om jag inte har någon som helst plan att åka ambulans idag.

Det börjar med att tummen domnar bort, sedan hela högerhanden och en del av armen. Sen släpper det taget en stund och istället svullnar tungan upp och pirrar. Efter ett tag är det dags för synrubbningarna, de kristaller jag fått för ögonen tidigare. Blir såklart orolig och frustrerad men går och vilar. Lyckas sova i någon timme och vaknar istället med en huggande huvudvärk kring vänster tinning, domningarna är borta. Försöker sova men det är svårt, synrubbningarna kommer tillbaks och jag jag är hungrig. har ingen matlust, mår illa och springer på toaletten istället.

Spenderar eftermiddagen och resten av kvällen i sängen, den värsta huvudvärken lugnar till slut ner sig men övergår istället i värkar som sitter i längdryggen.

Söndag natt 11/11 får jag värkar, är precis på väg in i vecka 35 och jag är inte redo överhuvudtaget och hoppas att det stannar upp eller att jag inbillar mig.
- vs -

4 kommentarer:

  1. Åhh, hoppas det lugnat ner sig! Fast nu är familjen hemma iallafall :)

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna för att liten håller sig på plats inne i magen en stund till!! Och att det hela inte slutar med ambulansfärd ...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag håller tummar och tår att det lugnat ner sig nu (?) kram på dig!

    SvaraRadera
  4. Tänk så kroppen påverkas av en graviditet ändå. Snart är det över, bara några veckor kvar, heja dig!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!