2013-11-18

Min graviditet vecka 35

En ocensurerad veckobok över min pågående graviditet. På måndagar går jag in i en ny vecka så det här handlar om veckan som gått.

Vecka 35

Den här veckan började ju lite annorlunda, med värkar och ett påbörjat förlossningsarbete. Som jag inte är redo för.

Pendlar mellan lugn och förväntan och panik och rädsla. Det bästa är att bebis sparkar hejvilt inne i magen så jag oroar mig inte för hans del, det är en lättnad. Skulle han stillna däremot, då drar vi upp det hela ett snäpp till.

Jag längtar så mycket tills efter bebis och tror att den längtan är större den här gången, troligen för att jag lägger det mesta fokuset på EFTER förlossningen. Tidigare har det handlat om förlossning och sedan barnet, som att jag behövt koncentrera mig rejält på det först.

Det gör jag nu också naturligtvis men jag är räddare den här gången och att rikta blicken till målet istället för resan är nog mitt sätt att hålla andan över ytan.

När det hela väl sätter igång, och om det blir som sist, så har jag inte mycket att komma med. Bebis ska ut och min kropp styr det där med all, och mer, kraft tills han är ute hos oss.


--------------------

Besöket hos Specialistmödravården gick snabbt. Läkaren var lite väl hårdhänt och jag var öm efter undersökningen, blödde lite efteråt men det brukar väl bli så bara livmodertappen irriteras.

Får inga vettiga svar förutom att livmodertappen är opåverkad vilket gör mig lugn. Det innebär att lillebror kommer ligga kvar ett tag till och bakas färdigt, värkarna jag hade var alltså värklösa och det är okej. Frågan är bara hur jag ska veta skillnaden när det sätter igång igen? 

Att de kommer regelbundet och inte försvinner vid vila är det tydligaste tecknet som jag får leta efter och om vattnet går förstås. Visst har jag haft värkar men de har kommit sällan så jag har inte känt att det varit på gång, såsom det i början av veckan. 

Äh, det ger sig, har släppt den värsta paniken och är stolt över det. Små små steg!
- vs -

4 kommentarer:

  1. Ja du ska vara stolt över dig själv, tycker du är superduktig, är inte lätt när man är rädd. Som du säger himla skönt att lillprinsen fortsätter att röra på sig där inne. Tänker på dig varje dag ska du veta, och du kommer nog känna skillnaden när det är dags. Ta hand om dig vännen. Nu har jag äntligen hämtat ut parfymen och J blev superglad och tackar så mycket:) Ska visa den på min blogg i morgon:) Många kramar

    SvaraRadera
  2. Tänk att det snart ör dags :) kram Diana

    SvaraRadera
  3. Du gör det jättebra!!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Gud va spännande ! det är inte långt kvar nu :)
    Märkligt eftersom jag tycker det är "nyss"du skrev att ni väntade en liten till !
    KRAM

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!