2013-12-18

Kan man strunta i att föda?

De senaste fem veckorna har förvirrat mig rejält. Att jag inte kan lita på mina egna intryck när det gäller värkarbetet och den kommande förlossningen gör mig så frustrerad. Igår kväll hade jag regelbundna värkar från 19-tiden tills jag till slut lyckades somna vid 2-3 inatt. Jag har fortfarande värkar (sammandragningar?) och även om de inte är regelbundna så har det trots allt fortsatt. 

Både jag och maken har liksom ställt in oss på att vi struntar i att föda. Det har varit så många antiklimax de senaste veckorna. Vi har varit inställda på att snart få kramas med lillen och så har det blivit ingenting. 

Det här är ju bara funderingar. Jag oroar mig faktiskt inte och när det väl är dags, för jag vet att det inte går att strunta i förlossningen, så kommer det säkert gå hur bra som helst, men tankarna snurrar och det upptar såklart min tid.

Det där uttrycket att gå på magkänslan är helt kört för min del...

Annars har jag lite svårt att inse att det är mindre än en vecka kvar till julafton. Vad hände? Bebis skulle ju vara ute när julen kommer? Jag är ju inte överburen och aktuell för en igångsättning förrän efter den 29/12, den tanken hade inte ens slagit mig.

På lördag kommer min julfirande familj och det ser jag fram emot, inte bara för att jag ständigt längtar efter dem utan också för att vi då kommer ha närvarande barnvakter om vi nu ska föda den här lillen inom de närmaste veckorna och för att vi tillsammans kan ordna alla julförberedelser. De här värkarna bidrar inte det minsta till en bättre sömn för min del men så är det.

Dags att resa mig ur soffan och se till att den blir tvättad, små små steg till en julstädat hem!

Vad gör du idag?
- vs -

5 kommentarer:



  1. Kämp!ar med sömnkrångel... gör vi här.
    Fattar inte heller att julen är
    så snart. hjälp!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. OJoj, förstår det är frustrerande! Blev själv hemskickad samma dag som jag födde då jag inte hade öppnat mig något (en timme senare var jag tillbaka pga smärta och var då öppen 4 cm!). Blev SÅ frustrerad över att få åka hem! Då handlade det iofs bara om nån timme och bebisen kom senare samma dag...men det visste jag ju inte när jag blev hemskickad :) Men snart..snart!! Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Förstår att det är frustrerande och jobbigt vännen. Du kämpar verkligen på bra och jag hoppas du kommer glömma allt jobbigt så fort bebis är här:) Och att du kan få någon slags vila mitt i allt. Stor kram

    SvaraRadera
  4. Snart är bebis här, så mysigt och så skönt att familjen kommer på besök. Omedvetet slappnar du säkerligen av :-)

    SvaraRadera
  5. Tror säkert att bebisen kommer snart och att ni på julafton kommer att mysa med lillebror <3
    Kram

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!