2013-12-03

Om jag vore en båt...

skulle jag inte göra många knop... Allt jag gör går i slow motion, jag andas sakta, rör mig långsamt och hjärnverksamheten går på halvfart. Jag hittar inte orden när jag ska prata, glömmer vad jag är på väg att göra efter ett steg, vill så mycket men kommer ingenstans.

Och det svåra är att acceptera att det ser ut så just nu, att det är okej. Som livet ser ut precis idag har jag lyxen att vara fri från måsten. Det enda jag behöver göra är att se till att barnen får mat och mår bra och om jag dessutom städar undan, tvättar och tar hand om hemmet får faktiskt vara som en bonus. Inget krav, inget måste.

Jag bakar bebis dygnet runt, minibror delar min kropp och energi och jag gör mitt bästa för att njuta av det. Att inte ha dåligt samvete för att Liten har en supertrist mamma, hon vet ju inget annat och verkar inte missnöjd.

När hela jag är långsam så hamnar en del saker på efterkälken, som bloggen. Jag är snart tillbaks, det är jag säker på men var inte förvånade om inläggen blir något skrala en tid.
- vs -

7 kommentarer:

  1. Det är förståeligt! Det viktigaste är ju du och bebis just nu så passa på att ta det lugnt. Vi finns kvar här ändå :)

    SvaraRadera
  2. Det är HELT förståeligt, vi finns kvar, (men de är klart jag skulle sakna dig och dina inlägg men den som väntar på något gott...:) KRAM på dig!

    SvaraRadera
  3. Du får passa på att vila och ta det lugnt nu :) Tror jag och många andra kommer kika in här och vänta på dig när du är tbx på riktigt. Kram :)

    SvaraRadera
  4. Fokusera på det som är viktigt, dvs dig o bebisen :) Vi andra finns kvar här som de andra också har skrivit. Du upplever nåt nu som kanske inte händer igen, så njut av graviditeten och låt allt med låg prioritet vara :)

    SvaraRadera
  5. Visst måste vi ta hand om oss nu, strunta i att prestera. Vi får påminna oss om detta :) Njut och vila och gör ingenting <3 Jennie

    SvaraRadera
  6. Är man höggravid är det "normalt" att kroppen vill ta det lugnt. Så lyssna på den och vila allt du kan :)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Ibland är det så, helt förståeligt :)
    När du är tillbaka hoppas jag att du sitter och knapprar med ena handen och håller i en liten liten bebis i den andra armen :D ♥
    Så, lycka till om det sätter igång innan vi hörs igen!
    Jag är ju själv inte så aktiv just nu, pga sorg och jobb....
    Kram Kram

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!