2013-12-15

Uppdatering...

Det har varit en hel del frustrerande dagar sedan tisdag kväll. Bebisbrorsan har inte kommit ut ännu och vi har åkt hem igen.
Vi har spenderat några dagar nära sjukhuset men igår så gav vi upp och åkte hem, trots att min lokala barnmorska var väldigt tydlig med att hon inte tyckte det. Känner bara att jag inte kan spendera upp till två veckor på patienthotellet i stan. Det är ohållbart eftersom vi ju har tre barn som behöver fortsätta sina liv.

Barnmorskorna som vi träffat på förlossningen har varit väldigt tydliga med att de inte kan rekommendera oss något, vi får gärna stanna kvar men eftersom allt är normalt så finns det ingen anledning att köra en igångsättning.

Alltså, såhär är det.

Jag har värkar, speciellt under kvällstid är de relativt regelbundna och kommer med 4-10 minuters mellanrum. Ibland gör de rejält ont och jag har, med min erfarenhet, trott att det varit på gång vid de tillfällena. Vi har varit på flera kontroller, det har körts kurvor där värkarna synts och bebis har hela tiden mått bra. Undersökningarna har visat att livmodertappen är opåverkad och så länge värkarna som kommer är overksamma finns inte mycket att göra.

Det som är jobbigt att höra när man försöker ta ett beslut, eller få någon annan att besluta vad vi ska göra är:

- Då det gick så snabbt sist och du är omföderska kan det ju räcka med ett par värkar för att du ska vara helt öppen.

Bebis är dessutom inte fixerad än, han har gått från att vid första undersökningen ha legat helt rörlig med en vad de trott varit en hand vid huvudet till att vara mest ruckbar. Det innebär att om vattnet går är det bråttom att komma till sjukhuset.

I förrgår kväll åkte vi in till stan med intentionen att jag skulle stanna kvar medan resten av familjen tog sig hem. Mellan fyllde år igår och skulle ha kalas och det ville ingen avboka med den osäkerhet vi har levt i den senaste veckan. När vi kom in till sjukhuset och en kurva kördes var det bara en värk under 25 minuter vilket gjorde att vi helt enkelt bestämde oss för att strunta i det här och åka hem. Jag vill hem, alla andra ville hem.

Vi har bott på hotell eller hos svärföräldrarna och det är ganska krångligt med skjuts till och från skola men vi har varit ca en timme närmare sjukhuset vilket varit värdefullt rent mentalt. 

Det är skönt att vara hemma igen samtidigt som det är sjukt frustrerande. Hur ska jag veta när det är på riktigt? Det är en två timmars lång resa till förlossningen och innan dess måste vi lämna Liten någonstans. Jo, väskan är packad och bilen är redo. Den ska bara laddas inför en eventuell bilförlossning - för säkerhets skull. Lillen måste ju fångas upp i något varmt och rent om han föds i bilen, ve och fasa. Det är inte så att jag oroar mig direkt, händer det så händer det och en ambulans eller helikopter bör komma oss till mötes om det blir så.

Det jag hoppas allra mest på är att vattnet går. Då har vi något att gå på, då är beslutet fattat och vi åker direkt till  sjukhuset och stannar där tills han kommit ut. Då finns det liksom en tidsgräns och om det stannar av så hjälper de till med dropp eller annat efter en viss tid.

Längtar så tills det här är över och jag har skrutten i min famn, att vi är hemma och familjen är komplett. Att vi kan fira jul i lugn och ro och bara mysa.

Tusen tack för alla lyckönskningar och fina kommentarer, de värmer något enormt. 
- vs -

10 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver.. När jag väntade sonen så åkte jag in första gången i vecka 24, kring julen, för att jag hade regelbundna och onda sammandragningar. Blev inlagd och man stoppade upp värkarbetet med bricanyl. Efter den gången så blev det många svängar in och ut på förlossningen, inläggningar hit och dit.. Varje dag, ja varje dag, hade jag regelbundna och onda sammandragningar, som värst var det 1-2 minuter mellan och det var de gångerna som jag var tvungen att åka in och bli kollad och stoppad med bricanyl. Jag öppnade mig 2 cm men tappen var opåverkad.

    Sonen höll sig som tur var kvar ett tag till.. I vecka 37+4 så gick mitt vatten hemma efter att jag hade badat, men då - komiskt nog - så fick jag inga värkar och sattes igång knappt två dygn senare på morgonen och på kvällen föddes han (37+6).

    Så jag förstår din frustration och det är så påfrestande att ha en graviditet som är sådär, det är ju så otroligt drygt att behöva åka in och ut och ligga inlagd. Bara det är en stress i sig tyckte jag.. Nästan så att man drog sig för att ringa förlossningen, för man visste att de ville att man skulle komma in på en koll och förmodligen lägga in en. Jag hoppades också på vattenavgång så man liksom VET att bebisen kommer väldigt snart :)

    Skickar en massa styrkekramar!

    SvaraRadera
  2. Vad påfrestande :(
    tycker nog ändå att de kan ta lite ansvar och sätta igång dig.
    Hoppas att det snart är dags och att allt blir Hollywoodperfekt.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  3. Vad påfrestande :(
    tycker nog ändå att de kan ta lite ansvar och sätta igång dig.
    Hoppas att det snart är dags och att allt blir Hollywoodperfekt.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  4. Det låter slitsamt.. stort lycka till och en massa kärlek och pepp! <3 Jennie

    SvaraRadera
  5. OJoj, förstår det blir frustrerande när det är så här. Men du ska se att allt går bra, kram på dig!

    SvaraRadera
  6. Tack!
    Ja det är en spännande tid nu.. hoppas att tiden går fort till att vi har våra skatter i famnen :)

    Ha en fin måndag <3 Jennie

    SvaraRadera
  7. Åh vilken "jobbig" situation ! Men jag hoppas att lillen bestämmer sig för att komma snart så att ni kan mysa och fira jul allihop - Tillsammans !! Kram

    SvaraRadera
  8. Snart så!! Hoppas att han tittar ut innan jul!:-)
    Kram!

    SvaraRadera
  9. sv. Ja men ellerhur, haha det blir mycket svårare än man tror med pepparkakshus :-)


    Åh, så jobbigt.. men snart så kommer lillen ut till er :-) och då får ni njuta!!
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Lycka till fina du! Förstår verkligen din oro...Hoppas det går "lagom" fort så ni hinner med i svängarna :)

    Stor kram och lyckospark

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!