2014-01-22

Hatta hatta...

Det här att ständigt bli avbruten ligger inte för mig alls. Jag vill avsluta det jag håller på ned, oavsett om det gäller ett mail som ska skickas eller en tvätt som ska hängas.

Tyvärr blir det alltmer sällan jag blir klar. Med något.

Sömnen är väldigt upphackad, såklart. Resultatet blir att jag somnar till, hinner glida ner i drömsömn och bli hastigt väckt mitt i en nyss påbörjad sömn. Det gör att drömmarna blir vardagliga och riktigt skumma på samma gång. 

Om jag drömmer att jag viker tvätt med Eddie Izzard gör det mig förvirrad när jag vaknar eftersom jag verkligen tror att det precis har hänt. För varför skulle jag i min helt fria drömfantasi hitta på att jag viker tvätt med min idol när det finns så mycket annat vi skulle kunna göra istället? Alltså på riktigt, sjukt mycket annat...
- Mr Izzard, jag vill inte vika tvätt med dig.
Jag hinner äta, det gör jag, men inte nödvändigtvis med någon ro. Det är lätt att hamna vid köksön med en macka i handen. Eller vid datorn och då vill jag hinna äta, skriva, läsa och gärna amma samtidigt. Tills Liten ropar och jag får amma färdigt vid hennes lilla bord samtidigt som jag ritar en fantastisk teckning.

Tvätten hängs upp till viss del, resten hamnar i en fuktig hög på skötbordet tills nästa blöjbyte då jag inser att skötbordsdynan blivit blöt och måste fixas till, helst före blöjbyte och efter att tvätten hängts upp.

När maken är ledig så tänker jag att jag har en chans att göra det jag vill, han kan ta hand om minibror om han skulle vilja vara i famnen eller så utan att äta. Problemet är bara att när han är ledig så är det även hans enda tid att göra något här hemma. Självklart vill vi ju prioritera bygget men jag vill ju också ha lite tid. Hur göra?

Lösningen är att ingen gör nånting, jättesmart men det verkar vara så det blir. Maken fastnar i soffan, trött och initiativlös. Jag hamnar här vid datorn med massor att göra men slösurfar istället i ren förvirring och minnesförlust. 

Dumt och tidsödande men det kanske är så det ser ut i vårt liv just nu och det kanske det ska få göra. Inte så många måsten som slåss med energilöshet och vilja. Kanske ska vi bara glo på varann, på barnen och uppskatta alla tillfällen till vila?

Vad blir jag faktiskt klar med? Massor egentligen - jag duschar klart, tömmer diskmaskinen, lagar mat, ammar och läser böcker. Betalar räkningar, bakar, bråkar med de stora barnen, kramas, nätshoppar, sätter upp gardiner och byter blöjor. Skriver blogginlägg, snarare så hattar jag fram ett inlägg, som det här inlägget. Det har skrivits vid flera tillfällen under lång tid så om det verkar rörigt beror det på den icke sammanhängade tiden det skrivits under.

Det är bara det att  allt görs med en hast och inte alls den inlevelse jag skulle ha önskat. Inget görs helhjärtat direkt och jag är för helhjärtat - allt eller inget, vitt eller svart.
- vs -

11 kommentarer:

  1. Jag gillar också att avsluta det jag startar. Jag får en sån stressande känsla i kroppen då jag inte gör det, skit jobbigt :/ Och tack snälla för komplimangen angående "spegelhyllan" och jag måste nog hålla med dig, trots att jag älskar väggtexter men jag skippar nog det :)

    SvaraRadera
  2. Sådär håller jag också på! Inte konstigt att i n g e t egentligen blir klart när man är överallt, samtidigt! Inte konstigt heller att man är förvirrad när man håller på med 10 saker samtidigt. Men det brukar bli på nåt sätt ändå ;)

    Jag fattar inte att dom som byggde huset 1935 hade 9-10 barn. Fattar inte alls hur dom fick plats både rumsmässigt och hallmässigt ;)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Det berömda ekorrhjulet...
    Nu har jag visserligen bara en unge att "hålla koll på",
    men åh va jag känner igen den där känslan av att aldrig riktigt bli färdig - Och jag hatar den !
    Kram

    SvaraRadera
  4. !Det är så det är just nu. Och så får det vara. Här är! det inte mycket bättre ;)
    Tokgillar att du faktiskt skriver de saker du får gjorda. Kramar är viktigt. resten kan vänta :)
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Kan förresten tänka mig att hänga tvätt med Eddie, jag också :)

    SvaraRadera
  6. Vilka drömmar :) stor kram till dig/Diana

    SvaraRadera
  7. Känner igen det där. Önskar jag hade en tredje arm, skulle hjälpa massor. Mer sömn skulle oxå göra mycket. Känner mig otillräcklig som inte hinner med Tobias, han får alltid stå tillbaka nu. Får försöka ta igen det när lillan blivit större...

    SvaraRadera
  8. ?Men!
    varför kommer inte alla mina kommentarer med?? :(

    SvaraRadera
  9. Kan också tänka mig att göra en hel del annat än att vika tvätt med Eddie Izzard ;0)

    SvaraRadera
  10. Känner igen det där hattandet allt för väl. Men det blir ju bättre när liten blir lite större. Och det är nog som du skriver . Bäst att inte ha för mycket krav på allt som borde göras utan ta tid för vila och annat som får själen och kroppen att må bra just nu. Kramar

    SvaraRadera
  11. Känner igen det där alltför väl, även fast vi bara har en liten knodd.......Så jag kan ju bara tänka mig hur det är med fyra!!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!