2014-02-04

Döende intellekt?

Jag har märkt att jag har slutat tänka. Inte helt utan i onödan eller vad man ska kalla det. Jag har till och med hört mig själv säga "nej berätta inte, jag orkar inte lära mig". Visst måste det vara ett tecken på att jag gett upp och låter mitt intellekt krympa? 

Ett väldigt tydligt och beskrivande exempel är mitt filmtittande. Förut kunde jag vänta extatiskt på att se de tunga dramerna, ju mer djuplodande desto bättre. Jag kände att de gav mig något väsentligt - en tyngd, nya perspektiv, kunskap och en bredare förståelse. De fick mig att känna så mycket, om än främst negativa känslor. 

Numer väntar jag lika ivrigt på komedierna där Will Ferell gärna får stå för huvudrollen. Jag har alltid gillat bra komedier och menar absolut inte att de är fördummande eller ointelligenta på något sätt. Riktigt bra humor har många lager och ju fler desto smartare och roligare. Fördelen med komedier är självklart att de får mig att skratta och bli lätt till sinnes. 

Jag orkar liksom inte behöva tänka eller behöva engagera mig i filmernas innehåll mer än ytligt.

Nu lär jag mig inte särskilt mycket av komedier, det är ju heller inte dess syfte, men visst måste det ändå i längden vara bättre och mer givande att bli glad än att se filmer som gör mig nedstämd, irriterad eller ledsen? 

Dramerna gav mig något intressant att prata om, att diskutera filmer med vänner var en del av vardagen. Det ökade mitt intellektuella förråd, ett förråd som jag nu bestämt mig för är fullt. Utan utrymme för nya saker. Är det enbart lättja som gör att jag flyr från förkovran?

Vad pratar vi om nu för tiden? Handlar det enbart om barnen, familjen? Vardagslivet? Maträtter? Människor i vår närhet? Skvaller?

Kulturen saknas i det dagliga samtalet och när jag läser den meningen, "Kulturen saknas i det dagliga samtalet", får jag ont i magen eftersom det låter både sjukt tråkigt och pretentiös.

Min vardag är inte särskilt kulturell, jag samlar inte på mig en massa nya lärdomar, diskuterar filosofiska attityder och flyr gladeligen in i en tramsig komedi. Platser där hjärnan får vila från intellektuella krav och växa av annat. 

För även om jag valt att sluta tänka i onödan så är det i den här delen av mitt liv mer givande att delta i vardagslivet, hur banalt det än må vara.

So be it!

// Ett uttryck som för övrigt blev till allmän kännedom via ett mästerverk som för många var introduktionen till filmvärldens dramatiska del. Minns du vilken film det var?
- vs -

3 kommentarer:

  1. Oh... Sjukt hög igenkänningsfaktor på ditt inlägg ;)
    Ganska exakt den där känslan brukar jag också ha allt oftare av nån outgrundlig anledning...
    Hmm. Ja du, man kan ku undra om det helt enkelt är typ så att det är mer eller mindre fullt i minnesförrådet?? Skumt är det i vilket fall...
    Ibland orkar jag liksom inte riktigt lägga energin på att försöka komma ihåg ännu en detalj eller information av nåt slag :o
    Hos mig kan det i och för dig eventuellt bero på en ren lathet? Det är iaf lite så det kan kännas inland ha ha :) Men men. Skitsamma egentligen. Om man inte har nån riktig lust eller nåt sorts intresse av den specifika infon så kan man väl kanske bara låta bli att lyssna eller ta in det?

    Kram, Anneli

    SvaraRadera
  2. Haha, känner igen det där, jag orkar inte lära mig heller eller ta in mer...kram Diana

    SvaraRadera
  3. Jag hade en sådan period när barnen var små. Insåg en dag att jag helt hade slutat att läsa böcker.
    Jag? Som så gott som föddes med bok på näsan
    Det fanns varken tid, lust eller ork till att läsa. Men bestämde mig då för att aldrig sluta läsa igen.
    När barnen sedan blev äldre fick de följa med på allt möjligt i kulturell väg. Konstutställningar, teatrar osv.
    Efter mer än tjugo år har det till och med smittat av sig på gubben. Trodde aldrig jag skulle få in honom på ett museum. Men tänk vad fel man kan ha.
    En man som ansett att kickboxning är kulturellt uppskattade Dansmuseet.
    Inte illa!

    Så jag tror inte att intellektet är döende. Det här bara tagit en annan riktning just nu.

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!