2014-03-14

En gammal hund sitter - i skamvrån.

Min äldsta dotter och jag har alltid haft en bra och öppen relation. Något jag är både stolt och mycket glad över men så hade jag en plötslig insikt när det gäller henne, eller snarare mig som mamma till henne.

För några veckor sedan såg jag min dotter som en egen individ på ett helt annat sätt än jag inser att jag gjort tidigare. Det var som att jag såg mig själv med andra ögon och insåg att jag försökt detaljstyra min dotter. 

Får henne att göra exakt som jag vill, vara exakt som jag vill och som jag tycker. Det är ini helvete fel och jag skäms så för det.

Mitt beteende gentemot min dotter har nästan varit kränkande. Jag har liksom använt "föräldrakortet" (jag är vuxen - du är barn) som en punkt, ett stopp. För att få slut på diskussionen eller bråket och tydligt påvisa att jag bestämmer och är chef. 

Så får man inte behandla andra människor, oavsett ålder.

Jag har visserligen haft de godaste intentionerna, har velat skydda henne. Hindra henne från att göra misstag, lära henne att göra saker på bästa (mitt?) sätt. 

Det är inte mitt jobb.

Jag ska möjligen peka ut farorna (med ett finger, inte hela handen) men det viktigaste är ändå att jag finns där när hon behöver mig. När hon fallit, gjort misstag och reser sig starkare upp.

Nu har jag lärt mig av det här, även en gammal hund kan sitta.

Det har bara gått några veckor sedan min insikt men vår relation är redan, som förvånande nog alltid varit god, mycket bättre. Jag slappnar av, lyssnar på min dotter utan att slänga in mina egna åsikter och fördömanden. 

Det verkar vara mycket som hängt ihop i det här beteendet. Jag har satt en press på mig själv att alltid skydda henne och tagit på mig alla de rädslor man har som förälder i kombination med vild fantasi.

Jag är inte är så sur och arg (rädd) längre. Stor är en egen individ, en värdefull människa som är smart och tar egna beslut som jag respekterar.

Det här har gjort mig till en bättre mamma, och är glad över att jag ser mina fel och lär mig av dem. Det definierar en bra förälder och jag sällar mig numer till dem. 

Stolt och stark.
- vs -

6 kommentarer:

  1. Underbara, kloka du ! Så himla rätt !! :)

    haha... det är precis det jag gör ! vi har redan köpt en ny förpackning danonino för dom andra tog slut i ett nafs, och enligt Viggo är glass i strut bästa medicinen så vi kör på det !! :)
    Man får helt enkelt ta till vara på vab-dagarna så gott det går och mysa lite extra !
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Delta gärna i tävlingen på min blogg.
    Ett VALFRITT par skor från Moheda Toffeln står på spel. Reglerna är enkla, så in och tävla! :)

    SvaraRadera
  3. Bra ord från en klok mamma <3
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vilket fint inlägg :) Känner själv att det är lätt att ta till det där föräldrakortet.."jag är vuxen, du gör som du säger, så är det bara" och ibland kan jag komma på mig själv att det är så dumt. Särskilt när jag säger nej till saker helt utan anledning. Inte lätt att vara förälder jämt, man får jobba med sig själv varje dag känner jag...

    Tack för gratulationen! Förstår du trodde jag fyllde förra helgen, men jag, sambon och sonen fyller alla tre inom loppet av tio dar..så det blir lätt förvirrande för alla, haha :)

    SvaraRadera
  5. Läste, någonstans, att det är inte bara vi föräldrar som lär vara barn. Barnen har mycket att lära oss också.

    Det allra viktigaste är att vi är villiga att ta emot deras lärdomar.

    V

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!