2014-03-10

Nackspärr, tack för det...

Min nacke har, liksom resten av kroppen, varit stel ett tag. Igår hade jag Mini i bärselen och skulle samtidigt lyfta upp en halvsovandes Liten i famnen. Jag bar henne på ena höften och höll mitt huvud åt andra hållet. 

Resultat: nackspärr royale.

Inte mycket att göra än att härda ut tills det släpper taget. Röra nacken så mycket det går utan att det gör för ont och hålla värmen.

Men hur är det meningen att jag ska kunna ta hand om två småttingar?

När jag la mig igår kväll var det värst hittills, minsta rörelse, som inte var exakt på något vis jag inte förstår, gjorde sådär ont att jag tappade andan och var på väg att kräkas. Jag somnade dock emellanåt och försökte ligga helt stilla i en smärtfri ställning. Tills Mini vaknade och ville äta, då var det dags att röra på kroppen.

Mest låg jag och tittade på klockan och väntade på att natten skulle ta slut. 

Idag går jag på värktabletter och hoppas innerligt att det släpper taget snabbt för det här är ju löjligt. Det ena barnet behöver bäras mest hela tiden och det andra vill bäras rätt ofta.

Sitter här med en tjock halsduk och räknar ner tills maken kommer hem från jobbet. Bara sju timmar kvar.

Färdiggnällt.
- vs -

3 kommentarer:

  1. Oh no, ingen höjdare! Hoppas du grejar dagen. Har han möjlighet att komma hem och hjälpa till om det inte funkar? Eller någon annan som bor nära som kan hjälpa? Hade jag bott i närheten hade jag tagit med mig barnen och kommit och hjälpt dig.

    SvaraRadera
  2. Ajdå! Inte kul alls, hoppas det blir bättre fort fort!

    SvaraRadera
  3. Men usch. Hoppas att det släpper och du kan springa efter liten och hålla i mini samtidigt ...
    KRAM

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!