2014-04-15

Hinner inte...

Det är ingen hemlighet att jag gillar listor. De hjälper mig på alla sätt och vis och den här listan är inte till för att klaga utan ett konstaterande.

Och för att jag inte ska ha dåligt samvete för att en del saker för tillfället måste, mot min vilja, försakas. Som bloggen.

Just nu är det lite mycket och jag hinner inte med.

Vi har gäster, fem personer, som visserligen inte bor hos oss men som vi vill hinna umgås med så mycket det går.

Fyra barn som alla kräver, förtjänar och behöver uppmärksamhet på sina vis.

- En som har det jobbigt i skolan.
- En som inte kan göra någonting själv (bebisar är sådana).

Ett hushåll som kräver:

Städning - Tvätt - Matlagning - Disk - som aldrig tar slut.

Läxor ska bli gjorda.
Matsäckar packade.

En make som för tillfället jobbar mer än heltid.

Två händer som inte fungerar som de ska.
En sömn som är bristfällig.

Ett extra långsamt internet som gör att allt som ska göras på nätet tar för mycket tid. Det stressar.


Till saken hör ju att jag vill, vill, vill göra så mycket mer och annat än det som stjäl tid. Visst kan jag strunta i att dammsuga för tredje gången samma dag, visst kan jag låta tvätten ligga men jag trivs inte då. Känner hur det kryper i kroppen.

Det är på inget vis pedantiskt hos oss, dammet yr trots dammsugning, barnen fläckar ner överallt och det måste de ju få göra men det kräver ju att någon städar upp efter dem. De stora får sköta det själva men oftast så krävs det inte bara en, två utan tre påminnelser om något som ska göras. 

Jag avskyr tjat. Både att tjata och att bli tjatad på.

Lättare att göra det själv. Tyvärr med en gnällig suck som bygger upp en irritation inombords.

Vill vara en snäll, trevlig och glad person.

Igår hade vi ett långt samtal om hur vi beter oss mot varandra, vilken ton vi använder och hur det får oss att känna. Det var ett jobbigt samtal men mycket nödvändigt för både barn och vuxna att få lufta lite. Jag hoppas att vi inför påsklovet skärper till oss och är lite, lite mjukare och har längre stubiner. Allihop.

Jag har en underbar familj, bästa maken, finaste barnen och jag är otroligt lyckligt lottad. 

Nu är det nu. Mini sover, tvättmaskinen jobbar och Liten är redo för lek.

Medan det dåliga samvetet gör sitt bästa för att ta över ser jag ut genom fönstret och försöker fokusera på en av tusentals snöflingor som faller tungt. Det är väldigt vackert.
- vs -

1 kommentar:

  1. Är imponerad att du hinner blogga och baka överhuvudtaget med fyra barn därhemma! Jag har 'bara' två och tycker det är väldigt fullt upp som det är, och då har jag inte ens gäster mer än någon timme i taget! Bloggandet kommer så klart sist på prio-listan, fokusera på det viktiga här i livet :)

    Nu såg jag ju iofs inte hela filmen i ett sträck, utan snabbspolade emellanåt, men varje gång jag körde igång filmen var det nåt otäckt, som tex när telefonen ringde mitt i natten. Fast jag kanske tyckte det var så otäckt då jag sett så många skräckisar där mördaren befunnit sig på vinden och ringt till personen som bott i huset och liknande?! Men, näe, sonen får nog vänta lite med att se hela filmen, även om han sa att det inte alls var läskigt på något vis... :)

    SKöt om dig nu!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!