2014-06-04

Barn och klädstilar?

Häromdagen var vi i barnens skola, en grundskola från klass F-9. 

Det är sällan jag är där och hela skolmiljön gör något med mig, jag vantrivs. Det är uppenbart att min egen skoltid satt sina spår.

När jag ser alla barn, särskilt de från mellanstadiet och uppåt så funderar jag på det här med klädstilar. 

Själv har jag gått igenom en del varianter även om jag aldrig varit helt renodlad i en speciell stil men jag har klätt mig i de här stuken i perioder:

Hiphop - Svartrock - Grunge - Punk - Hippie-Second-Hand.

Tidgare var det musiksmaken som styrde de flesta stilar och idag är det till viss mån detsamma, även om det är en annan typ av musik om folk klär sig kring.
Några män jag gillar. Och Yohio.
Allra störst är väl mainstream-stuket, den vanliga mest trendiga stilen. Pop heter inte populärmusik för intet. 

Hur kommer det sig att det i en del familjer är flera barn som har annorlunda klädstil medan andra familjers barn enbart har kläder som kläder? Det jag funderar på är varför de väljer sin stil, om det nu inte enbart är musiken det handlar om. Visst beror det på om man har ett klädintresse eller ointresse av detsamma. Kompisars påverkan, naturligtvis och föräldrainfluenser, eftersom de oftast betalar och/eller köper kläderna.

När det gäller de barn som har en lite mer udda framtoning ser jag det på två sätt.

- En mask att gömma sig bakom.
- En dräkt att visa upp sig i.

Oavsett vilket så tänker jag att det blir en slags förklädnad som ger dig uppmärksamhet eller ouppmärksamhet. 

(Med ouppmärksamhet tänker jag främst den mörka, arga klädseln, den har en aura av "låt mig vara".)

För egen del var det en kombination av de två. Jag vill dölja delar av mig men ville gärna synas.

Jag ville bara vara snygg (omtyckt).

Ingen av mina barn har än så länge visat några tendenser till att ha en mer extrem stil men, nu tänker jag enbart på de två äldsta, de är väldigt bestämda i vad de vill ha på sig. 

De har egna smaker och stilar men deras stilar är inte egna så att säga.

För min del får barnen klä sig hur de vill så länge det inte är för vuxet, för trasigt eller smutsigt. Annars är jag helt för en egen stil, fram för mer mångfald tänker jag.

Idag har jag ingen särskild stil även om det mesta jag har på mig är svart. Det finns nog en liten del av depprockarpunkbruden kvar i mig. Jag gillar kängor, kedjor, lager på lager, lite trashigt samtidigt som jag gärna klär mig mer kvinnligt ibland. En lång (svart) klänning är sällan fel.

Vad jag vill ha sagt vet jag inte riktigt, ville bara få ur mig några tankar och rensa lite. Imponerande om du läst hela vägen hit...

Hade du någon särskild klädstil under uppväxten?
- vs -

4 kommentarer:

  1. Jag hade nog ingen speciell stil och brydde mig heller inte så mycket !
    Det jag tycker är lite "skrämmande" är att det där med vad som är coolt och inte coolt att ha på sig är rotat redan i så tidiga åldrar som i förskolan !
    Kram

    SvaraRadera
  2. Älskar detta inlägg!
    är för trött för att använda hjärnan men vi tänker i samma banor.
    och har levt samma liv? Litegrann?

    Lava klär sig själv. Eget rum, egen garderob. Jag hejdar henne vid tomteluva i maj men annars är det upp till henne. Än så länge köper jag hennes kläder men ibland får hon vara med och tycka även där.
    Irma kan mycket väl bestämma kläder. En del hänger frammw och hon kan bli arg och slå bort det jag valt och sen peka vad hon önskar sig :) hon är tjugo månader. Och har bra smak ;)

    SvaraRadera
  3. Jag vågade inte synas förrän på gymnasiet.
    Då hade jag flyttat hemifrpn och förfogade själv över studiebidraget.
    när jag bodde hemna köpte mamna kläder/jag fick ärva från en nästkusin. Blev aldrig de kläder jag ville ha. De kläder jag hade behövt för att slippa den milda mobbing jag upplevde.
    Det usla självförtroendet är kvar.
    Blä.

    SvaraRadera
  4. Intressant inlägg! Jag tror ofta att föräldrarnas intresse/ointresse färgar barnens klädval. Föräldrar som är väldigt intresserade av just kläder "smittar" nog av sig på barnen, då barn ofta härmar vuxnas sätt att föra sig. Sen HUR barnen utvecklar sitt intresse gällande smak av kläder är ganska spännande! Om de utvecklar det :)
    Jag hade nog ingen speciell stil, men följde heller inte modet direkt. Så länge det var snyggt (i mina ögon) så fick det va :)
    Min stora tjej som fyller 3 år om 2 veckor är väldigt bestämd när det gäller kläder, hon tar inte på sig vad som helst! Mjukisbyxor till exempel är nåt som total-ratas och det ska vara klänningar och tights :) Kram

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!