2014-07-05

*Uppdaterad* - Kortison - karpaltunnelsyndrom!

Igår besökte jag vårdcentralen med mina händer som inte blivit bättre. Jag använder handledsstöden i den mån det går och visst känns det bättre precis när jag har dem på och det blir lite sämre om jag varit utan dem en längre tid men annars är det som innan.

Har läst mig till att man kan få kortison i handlederna som ska svälla av och underlätta tillfälligt vid karpaltunnelsyndrom och eftersom en operation är omöjligt i dagsläget frågade jag min läkare om det var något jag kunde få. Det var det och jag fick även veta att kortisonet kan göra att syndromet går tillbaka helt.

Hurra - om det fungerar för mig!

Men varför är inte detta något som man erbjuds per automatik? Om det nu inte gör någon skada men däremot kan återställa? 

Själva injektionerna (kortison och bedövning) görs cirka en centimeter in i handleden och vätskan masseras in efteråt. Det känns men jag tyckte inte att det gjorde ont. Efter en stund så domnar fingertopparna av bedövningen och det släpper efter en knapp timme.

Efter ca tolv timmar började jag få ganska ont i högra handen. Så fort jag rör fingrarna smärtar det i handleden. Det känns inte alls lika mycket i vänsterhanden och om det beror på att kortisonet inte hamnat helt rätt eller om den handen inte är lika påverkad av syndromet vet jag inte.

Det kommer göra ont under de närmaste tre dagarna medan kortisonet verkar och under samma tid ska jag vila händerna och avlasta dem helt.

Fördelen med att det just nu gör väldigt ont är att jag reagerar snabbare och låter bli att göra saker som jag annars gör trots att jag inte borde. Det är svårt. Just nu skriver jag med pekfingret för det är det enda fingret som fungerar att ha utsträckt utan att det gör ont. Det tar lite tid alltså...

Men oj vad jag är hoppfull, kanske kanske så, om inte båda, så kanske den ena handen är återställd på söndag kväll. Tänk om, åh vad jag hoppas!

Annars var det heller inga problem att göra ett nytt försök. I det här fallet var det faktiskt en bra sak att jag tog på mig min doktorsrock i bästa Googlestuk!
________________________________

*Uppdatering*

Dag två och tre gör ont, jag vågar inte sträcka ut fingrarna alls eftersom det skär till av smärta i handlederna och får mig naturligtvis att tänka att jag ska låta bli. Den är en liten svullnad där sticken gjordes och det är ömt att röra vid.

Under den tredje kvällen börjar den värsta smärtan i högerhanden ge med sig och morgonen efter följer vänsterhanden med.

Dag fyra har jag fått nog av inaktiviteten och eftersom att det inte hugger till i fingrarna längre så kör jag igång. En sådan där "ta-igen-förlorat-arbete-dag" och det var väldigt skönt. Mentalt alltså. Tyvärr är händerna tillbaks till vanligt igen, som de var före kortisonet.

En skillnad är dock att händerna domnar av snabbare än förut, jag behöver bara vinkla lederna lite för att det ska börja pirra i dem.

Det har varit en dålig natt och även om jag haft stöden på större delen av natten så känns det om att de är sämre än innan. Jag har varit tvungen att försöka massera bort en mjölkstockning och det har väl inte varit de mest gynnsamma vinklarna för händerna.

Dag fem: jag fortsätter att ha handledsstöden och håller tummarna för att det helt enkelt krävs mer tid för att injektionerna ska avhjälpa.
________________________________

*Uppdatering*


Nu har det gått tre veckor sedan jag fick injektionerna och jag är besviken och ledsen över att behöva acceptera att de inte hjälpte. Inte på någon av händerna. Smärtan i fingrarna är som tidigare, nästan sämre men skillnaden jag upplever är att handlederna känns något annorlunda. De domnar snabbare än innan men värker mer sällan. 

Läkaren sa att det gick att göra om injektionerna om det inte fungerar första gången men jag är tveksam till om jag vill det. Isåfall får det bli en hand i taget.
________________________________

*Sista uppdateringen*

Det är uppenbart att kortisonet inte gjorde någon verkan för min del och det var heller ingen garanti även om jag hoppades. Visst var det värt ett försök eftersom det kunde ha fungerat. Det är synd att det inte förbättrade någon av händerna, vad är oddsen för det?

Tyvärr har det snabbt blivit sämre. Jag har ständigt ont i vissa fingrar och båda handlederna värker. Det strålar upp mot armbågarna och trots att jag har på mig handledsskydden större delen av dygnet så underlättar de knappt. Inbillar mig att det ger lindring nattetid, när det gäller domningarna men det vet jag inte säkert. Det känns hur som helst fel att inte ha dem när jag sover.

Domningarna kommer snabbt och jag har ett svagare grepp. Småpyssel som kräver fingerfärdighet gör ont och är svårt.

Det hela gör mig trött. Inte bara mentalt utan även fysiskt. Jag är så frustrerad över att jag är svagare och att jag måste försöka avlasta handlederna. Det går ju inte? Det går ju inte.
- vs -

10 kommentarer:

  1. Bra googlat, dr. Vittellersvart!
    håller tummarna att det hjälper dig ♡

    SvaraRadera
  2. Hoppas det blir bättre kram Diana

    SvaraRadera
  3. Hur känns det nu? Nyfiken.

    SvaraRadera
  4. Stackare. Jag har fått många kortisonsprutor pga reumatismen. Bara den första gjorde nytta. Under några månader orkade jag mer och hade mindre värk. De andra har bara varit luft. Totalt meningslöst.
    Hoppas verkligen att du får lindring. Mitt läkte av sig själv men övriga i släkten med karpaltunnel har fått operera.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Stackare !! Jag håller tummar och tår för att du ska få hjälp som tar bort allt det onda !
    Kram

    SvaraRadera
  6. Stackare, hoppas dom hittar en lösning på problemet kram Diana

    SvaraRadera
  7. Men usch, stackare! Hoppas att du får hjälp snart.

    Kram Kristin

    SvaraRadera
  8. Vad ledsamt :(
    Är operation enda utvägen nu?
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag vet inte? :(
      "Hoppet" kvarstår till att det släpper när jag slutar amma. Tveksamt om det beror på det men en operation måste isåfall dröja. Kan omöjligen vara utan händer i sex veckor med fyra ungar. Är mest rädd för att det ska bli några bestående nervskador annars är det väl enklast att stå ut så länge men tröttsamt är det.

      Kram

      Radera
  9. Jag har haft/har samma problem. För mig beror det på att jag har hypotyreos/fel på sköldkörteln och jag blev bättre med en annan medicin.
    Det var inte det jag skulle skriva... utan att jag har läst nånstans att man kan bli bättre genom finger/hand gymnastik övningar. Jag vet inte om det stämmer och har ingen länk till nån sida, men det går kanske att söka på på nätet om du vill prova.
    Hjälper det och du slipper operation så skulle ju det vara jättebra! Men som sagt, jag kan inte lova nåt.

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!