2014-06-26

Noll exhibitionistisk.

Jag tycker inte om att synas. Jag vill inte fastna på bild. Vill gömma mig, stanna inne, inte märkas.

Samtidigt tar jag plats. Jag är ingen mus som sitter och hyperventilerar i ett hörn. Även om jag skulle trivas i det där hörnet ibland.

Det ligger något motsägelsefullt i att blogga när man, som jag, inte vill synas. Det är ju delvis därför jag är anonym. Kvasianonym snarare. Jag använder ett av mina tre förnamn här i bloggen och ibland vet jag inte vem jag är, vad jag kallas i verkligheten. 

(Älskling och Mamma lystrar jag dock alltid till).

Jag tänker att det inte finns ett enda spår av exhibitionism i mig. Noll.

Ofta tycker jag att jag borde skärpa mig och bara vara med på bilder, för vad spelar det för roll? Det faktum, ja faktum, att jag alltid lyckas blinka och grimasera så fort en kamera riktas mot mig, gör ju inte att jag tycker att det är speciellt kul att se resultaten. Men allvarligt, vad spelar det för roll?

Jag behöver ju inte titta på bilden själv utan se den som något som kanske barnen tycker är kul i framtiden. Att jämföra sig själva eller sina barn med.

Hur hade det varit om jag var tonåring idag, när alla har en kamera och alla har ett kameraface (grimas?). Hur gör man? Övar man sina fotominer och mest fördelaktiga vinklar framför spegeln?

Jag tittar knappt i speglar, det är mest något nödvändigt ont. Något jag måste göra när jag ska sminka mig, fixa håret eller sätta in linser. Annars undviker jag speglar. 

Men varför bryr jag mig om hur jag ser ut? Det ytliga är också motsägelsefullt. Jag ser inte hemsk ut, jag är medelfin skulle jag tro. Jag har gott självförtroende och uselt självförtroende, det beror på dagsformen men överlag så tycker jag om mig själv. Däremot är det något med att skärskåda sig själv rent ytligt som jag inte klarar av.

Kan det vara så med bilder som när man hör sin egen röst inspelad? Att den låter helt förvrängd mot hur man är van att höra den inifrån?

Är det så att fotografier förvrängs när jag ser dem utifrån och inte från insidan? För jag ser knäpp ut på bild och jag vill inte tro att det är så i verkligheten. Mycket svammel såhär på kvällskvisten.

PS.
Om en främling ropar Älskling efter mig så hör jag det men jag svarar inte. Så jag lystrar inte alltid till älskling, fel av mig. )Ropa Snygging däremot, då vet jag ju att det är mig du menar). DS.

PSS.
Mamma lystrar jag alltid till, oavsett vem som ropar. DSS.

PSSS. Heter det PSSS? DSSS
- vs -

5 kommentarer:

  1. Jag gillar inte heller att vara med på kort, tycker inte att jag blir bra. Ser konstig ut för det mesta. Men jag gör det ändå ;)

    KRAM

    SvaraRadera
  2. haha ! Va härlig du är !! :)

    Ja, det är samma här ! Viggo älskar frost, och inte minst musiken i filmen.
    Vi funderade på om vi skulle hyra den, men kom fram till att det var lika bra att köpa,
    för jag misstänker att den kommer ses om och om igen...

    Trevlig helg ! Kram

    SvaraRadera
  3. jag tror du är jättefin på kort, men man är sin egen största kritiker. jag avskyr när andra tar kort på mig för jag blir så stel och ser hemsk ut. men om jag tar själv så blir jag mer avslappnad.

    SvaraRadera
  4. Haha! Oj, är det jag som skrivit detta inlägg? Dom gånger jag fastnar på bild ser jag inte alls så som jag tycker att jag gör i spegeln ;) Men en kamera lägger väl dessutom till 5kg?

    Paketet kom idag! Och det var ju inte alls fult. Och innehållet var perfekt. Kommer ha en LYCKLIG födelsedagskille på måndag :) Tack igen för vinsten!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Samma här! Syns och hörs, men inte på kort!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!