2014-09-28

Lite tom...

Handen fungerar rätt bra och jag gör mitt bästa för att låta den vila. Är så rädd att jag ska överanstränga den, det vore så onödigt. Varför är det så svårt att be om hjälp? 

Mamma kom hit i måndags och åkte hem igår. Hennes hjälp har varit ovärderlig. Hon har plockat och fixat, funnits här för mig och barnen och jag är så tacksam över att vi har henne. 

Den senaste veckan har ändå varit påfrestande på flera plan. Det har gjort mig låg, idag är en tung dag. Hösten är den tid på året jag gillar bäst och den lämpar sig till att sjunka ner i mörkret. Jag har ingen lust till något, förutom Peanut Butter Cup och film något som tyvärr inte är kompatibelt med fyra barn, hus och familjeliv.

Från och med imorgon ska jag klara mig själv med småbarnen, så är det åtminstone tänkt, eftersom maken ska jobba. Vi får se hur det går. Jag klarar av det mesta och handen blir ju starkare för varje dag men vissa saker är svårare än andra. Byta blöja på bebis som inte ligger still, klä på och av samma bebis, lyfta upp barnen (bära går bra), tvätta dem (får inte blöta ner gipset), bära barn och samtidigt försöka göra något. Äh, det mesta går bra och handen säger ju ifrån när det inte funkar. Den säger aj.

Stressar upp mig över saker jag inte hinner med, hur de hopar sig och blir oöverstigliga projekt. Som allt jag gör på internet, min blogg, andras bloggar. Kan inte, hinner inte, orkar inte men jag vill. 

Och jag är så förbannad på MyTrendyPhone som gjort att jag fortfarande inte har min mobil vilket begränsar och försenar allt möjligt. Onödigt irritationsmoment. Energislukare. Idioter.

Men mina barn, mina fina ungar. Fyra små personer som fyller mitt hjärta till bristningsgränsen. Tacksamheten jag känner över att de är mina är obeskrivlig. Bästa, bästa.

Fladdrigt sinne ger ett fladdrigt inlägg. Imorgon är en ny dag. 
- vs -

4 kommentarer:

  1. Hej fina du

    Jag har nog missat en hel del inlägg men vart har du gjort med handen eftersom den är gipsad? Vad bra att du fick ett par extra händer av din mamma det behövs ju alltid.Ja nu är hösten här och varje gång så är jag så extra trött men det går väl över..

    kramar

    SvaraRadera
  2. Krya på dig!! Låt det ta den tid det tar...Helene

    SvaraRadera
  3. Skickar en stor KRAM till dig! <3
    Tur att vi mammor brukar ha en förmåga att klara det omöjliga ...

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!