2014-10-21

Låst längtar bort...

Den senaste tiden har mina tankar kretsat kring resor. Att resa bort, att komma bort. När jag ser tillbaka på dagarna på BB med Helikopterpojken som en semester inser att jag behöver en paus. 

Ett litet avbrott, en rast från hemmet, familjen, vardagen. Känner mig låst, dygnet runt. Trots att det är jag själv, genom amning och känslomässiga band, valt att ha det så, så är det tidvis tungt.

Det är 3½ år sedan jag sov en hel natt ostört, det är lång tid och även om det går i vågor så tror jag att min kropp behöver det. Jag är sliten, min kropp är i dåligt skick och jag behöver ro att tänka en tanke från början till slut.

Ambivalensen i det hela är att jag inte står ut att vara ifrån min bebis mer än ett par timmar i taget. Jag behöver känna hans varma huvud mot mina läppar, hans mjuka tyngd i min famn, höra hans skratt. Kontakten med Helikopterpojken är så fysisk. De andra barnen klarar jag av att vara ifrån på ett annat sätt eftersom det går att prata med dem på telefon.

Det som är så skönt i det här läget är att min man kommer hem från jobbet, ser på mig och frågar hur jag mår. Säger att han märkt att jag varit på väg bort och frågar vad jag vill göra. Jag säger att jag vill åka bort. Han säger gör det, åk någonstans, res bort. 

Som om det vore hur lätt som helst. Egentligen är det ju det. När min man visar att han tar hand om allt när jag behöver tid för mig själv gör att allt lättar lite. Och det är guld värt.

Sen frågar han lite i förbifarten om jag tänkte komma tillbaks. Så han vet liksom. I mina mörkaste stunder får han mig fortfarande att skratta. Älskade min.
- vs -

5 kommentarer:

  1. Jag förstår din känsla precis
    även om jag är i en annan situation med bara ett lite äldre barn.
    Min man säger samma sak, res bort om du vill,
    men ändå kommer jag inte iväg om vi inte åker allihop..
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Men kanske bara en natt borta kan vara nåt, så du får sova ut ordentligt iaf en dag? Ta in på hotell, unna dig nån lyxig behandling och bara va :) Förstår dock vad du menar att du inte vill vara ifrån din minsta. Känner likadant med lillan. Längtar hem direkt efter mitt träningspass, nästan så jag skyyyyndar hem så fort jag kan trots att jag bara varit borta en timme.

    SvaraRadera
  3. Jag är som dig. Valt att stanna hemma. Valt att vara den som har "huvudansvaret" hemma. Kan inte vara ifrån mina barn. Ändå längtar jag till lite ensamhet där det bara är jag. Men samtidigt vet jag att utan barn blir jag smått tokig.

    Vi får helt enkelt ta en liten tripp tillsammans!! :)
    Kram på dig fina <3

    SvaraRadera
  4. Hoppas du kan få lite semester snart eller bara lite lugn och ro. Kram

    SvaraRadera
  5. Välkommen! <3 <3 <3

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!