2015-01-31

On a much happier note!

Jag stoppar glatt huvudet i sanden och har en skön lördag utan tankar på måndag och det som kommer då. Tar ledigt från ledsamheter i helgen, mycket praktiskt!

Vi reser väldigt sällan i vår familj. Det är inte riktigt vår grej, verkar det som, men det betyder ju inte att barnen inte vill resa. Jag och Stora tjejen har länge pratat om att åka till London tillsammans, bara hon och jag. 

Vi var där tillsammans med min bästis och hennes son när våra barn var 5-6 år gamla. Den enda resa vi varit på förutom en solsemester med hela familjen för fem år sen. Den enda solsemester vår familj tagit. Så kan det vara.


Londonresan har varit på tal länge men det har kommit annat mellan. Enkelt sagt, två små barn som gjort att jag inte velat åka hemifrån utan dem. Nu är Helikopterpojken färdigammad och min kropp är bara min. Dags att ta steget ut och i maj har vi äntligen bestämt att vi åker. Hurra!

Även om jag vet att jag kommer sakna de yngsta som bara den, den kontakten är ju så fysisk, så ser jag verkligen fram emot egentid med min förstfödda. Att ha tid för bara henne utan att någon annan, något annat ropar på min uppmärksamhet. Längtar så efter att få avsluta ett samtal med henne utan att jag försöker göra något annat samtidigt. Effektivitetens baksida.

Vi älskar båda att shoppa och lyxa så det kommer vara temat för resan. Gärna ett fint hotell, inget fancyfancy, men så pass fint att vi vill hänga på rummet och mysa en kväll. Ska leta billiga flygresor och hellre betala mer för boende, det är ju lite tid kvar så vi borde hitta något prisvärt.

London är en favoritstad för min del och jag trivs så bra där. Även om det var några år sedan jag var där sist så tänker jag att det är samma känsla nu som då. Lite home away from home.

En långhelg i mitten av maj, jag och Stora tjejen. Oh joy!

Inte nog med det så pratade svärföräldrarna idag om att de gärna åker på en solresa med oss alla. Typ nu. Där öppnades ytterligare en till resemöjlighet även om det för min del först skulle vara aktuellt till hösten. 

Det lyser upp tillvaron rejält, att våga tänka framåt och på sådant som gör barnen glada.
- vs -

2015-01-30

Reell ångest

Om man lider av ångestsyndrom är man van vid att ha ångest utan tydlig orsak. Den kommer och slår till lika hårt oavsett och det är tungt innan man tar sig upp ur det hål herr ångest så noggrant gräver. De senaste dagarna har jag haft ångest med grund, en vettig anledning och det är nästan värre. 

Tack för goda råd, värme och omtanke. 

Inget är löst, inget är förändrat men jag har kommit upp till ytan, tar djupa andetag och försöker fokusera. Väl medveten om att det alltid, alltid finns de familjer som har det mycket värre. Jag vet det.

En dag i taget, en timme, en minut.
- vs -

2015-01-29

Vinn ett doftljus från Yankee Candle!

Kollektionen Pure Essence är en av vårens nyheter hos Yankee Candle, den består av tre lyxiga dofter hämtade från naturen. Nu har ni chansen att vinna ett stort doftljus ur kollektionen!
Cassis
Livfullt stimulerande, den frodiga doften av svarta vinbär med en frisk explosion av syrlighet.
Shea Butter
Ren tillfredsställelse, unna dig själv denna krämigt mjuka doft med inslag av vackra fruktblommor.
Aloe Water
Rent, uppfriskande vatten som blandas med tjock, lugnande aloe och skapar en härligt avkopplande doftupplevelse.
_________________________

1:a pris Yankee Candle Large Jar med önskad doft, värde 299 kr.
_________________________
För att vara med ska du svara på frågan:

Vilket av de tre ljusen från Yankee Candle vill du vinna?

Skriv ljusets namn som en kommentar.
Kommentarerna syns först efter avslutad tävling.
_________________________

Extrachanser
(Varje moment ger en extrachans)

- Gilla Yankee Candle på Facebook
(Skriv att du gjort det)

Följ @yankeecandlesweden på Instagram
(Bifoga ditt användarnamn)

- Följ @annavittsvart på Instagram
(Bifoga ditt användarnamn, dela gärna tävlingsbilden som finns där)

- Dela tävlingen i din blogg, Facebooksida eller Instagram.
(Tagga @annavittsvart)
_________________________

Du kan tävla fram till och med midnatt den 8/2-15.
Lycka till!
_________________________
Tävlingsregler
- För att tävlingsbidraget ska vara giltigt måste frågan besvaras korrekt.
- Vinnare presenteras i ett eget inlägg inom en vecka efter avslutad tävling. Det är vinnarens ansvar att inom angiven tid höra av sig med kontaktuppgifter.
- Endast ett bidrag per person och IP-adress/hushåll.
- Eventuell vinstskatt bekostas av vinnaren.
- Vinster skickas endast inom Sverige.
- Om det inte går att kommentera kan du skicka svaret till vittellersvart@gmail.com. OBS! Mailbidragen publiceras som kommentarer efterhand.
 - vs -

2015-01-28

En känsla av hopplöshet...

Det är en tuff tid just nu. Tankarna kretsar hejvilt kring framtiden och vilka förändringar vi måste göra. För något måste göras.

Det är problem med skolskjutsen för Mellan och vi måste redan nu tänka på hur de två yngsta ska ta sig till skolan. Tiden går fort. 

Jag avskyr förändringar överlag och allra helst större sådana. Eftersom jag är lätt går in i extremläge när saker blir svåra så har jag redan räknat med att den största och mest omvälvande förändringen är den vi måste göra. Det är att flytta. En flytt för att bo närmare en skola.

Om vi måste flytta så blir det långväga. Jag kan inte bo nära vårt hus. Får jag inte bo kvar i vårt hus så vill jag aldrig se det mer. Det orkar jag inte. 

Vi har byggt vårt drömhus, trivs så himla bra och jag vill inte lämna det. Vill inte.

Så många tankar, så mycket ångest. Har vi gjort fel som bosatte oss på vischan? Kommer vi ens få huset sålt om vi måste? Var vi bara dumma? Naiva? Egoistiska? Vill aldrig bo i en lägenhet igen, inget radhus, villaområde. Vill bo avskilt och privat, som nu. Ifred. Vad ska vi jobba med? Vart ska vi jobba, vart ska vi bo? Flytta allt, lämna allt. Börja om. Ett förbannat misslyckande. Vårt hem, vårt liv. 

Vad fan ska vi göra?

Förväntar mig inget svar på den frågan eftersom jag inte förklarar vad det handlar om men jag måste ändå ventilera. Orkar inte prata om det heller, det blir för verkligt.

Självklart gör vi det som krävs för att våra barn ska må bra. Frågan är bara till vilket pris, vilka kostnader det blir i sin helhet. Det är påfrestande och jag är väldigt ledsen.
- vs -

2015-01-27

LCHF - vecka 2

Måndag
Trots att gårdagen var en av de bästa på länge är den här måndagen riktigt usel. Det gör mig besviken. Sur, ledsen och trött vilket gör att jag mer än någonsin vill tröstäta. Klarar dagen men det är tungt. När jag kollar förra veckan så tror jag att jag åt strikt då, orkar inte räkna ut just nu. Eventuellt tar jag för mycket mjölk i kaffet för att det ska vara 20 mg/kolhydrater men det spelar ingen roll, huvudsaken är att jag låter bli godis och bröd.

Tisdag

Bättre dag idag. Fortfarande sugen och glömmer nästan, nästan bort mig och är på väg att äta upp den limpmacka Liten lämnat kvar på tallriken.

Onsdag

Idag är det tufft igen. Värst hittills. Vill äta, straffa-mig-själv-äta, skräp, mackor, men allra allra helst PBC. På söndag har jag bestämt att jag får äta. Den tanken hjälpte igår, i förrgår. Inte idag.

Torsdag

Vaknar stolt över att jag stod ut under gårdagen. De må vara ett enkelt problem men det är väldigt tufft att stå emot. Alla ursäkter är plötsligt godtagbara, alla anledningar. Det finns ingen gräns till min fantasi.

Fredag
Samma känsla som igår. Troligen tröttheten som gör att tålamodet är slut. Känner mig låg, lite ledsen och det gör mig naturligtvis extra sötsugen. Det är ju min tröst. När jag ser vad jag äter så är det inte så att jag äter High Fat, mer protein om något. Eller som Paulùn förordar, LCHQ. Får se hur jag fortsätter.
Äter några chokladbitar på kvällen.

Lördag
Känner mig något ledsen över gårdagens misslyckande men inte så farligt som jag trodde. Måste vara snällare mot mig själv. Det är inte hela världen om jag äter lite choklad, mängden är ändå extremt mycket mindre än hur det brukar se ut. Ikväll äter vi hemmagjord pizza, jag tar bort kanterna på en bit och den andra biten äter jag enbart toppingen. Känns okej. Tar även tre chokladbitar och skäms inte över det. Är bara lite rädd att jag ska bli för slapphänt.

Söndag
Idag har jag, sedan förra veckan, planerat tillåta mig själv Peanut Butter Cup på kvällen. Jag tänker ofta på det och har haft det som ett litet mål, en liten belöning för att jag är så sjukt duktig på att låta bli bröd och socker. Problemet är bara att jag tänkt så mycket på det att jag är rädd att jag kommer äta det även om det visar sig att jag faktiskt inte är sugen ikväll. Jaja, lyxproblem.
Äter lunch på restaurang med Stora tjejen idag, en buffé vilket gör det lätt att välja kolhydratlåga rätter.

Det var inget problem med sötsuget så jag tryckte i mig en hel burk glass. Det var gott och jag fick ont i magen som en liten bonus. Jaja, inget att gräma sig över utan bara gå vidare. Framsteg för min del. Ser måndag som en ny startdag.
- vs -

Polarkakor - recept!

Hittade ett recept på polarbröd hos Hembakat och blev sugen på att testa. Jag är ofta lat när det kommer till bakning (och livet i allmänhet) och vill minimera antal moment men tänkte att även jag måste förnya mig. Därför ville jag göra ett bröd som ska kavlas och tas ut i former, extrajobb minsann, men det var roligt och blev ett lyckat resultat. 

Jag gjorde dubbel sats och fick ut ca 60 kakor. Receptet har jag ändrat lite på, originalet finns på länken ovan. Gjorde några tunnare och några tjockare och de tunnare blev bäst. Förvara dem gärna i frysen, de tinar snabbt i rumstemperatur.
Polarkakor
ca 30 st

50 g Jäst
5 dl Mjölk, 37 grader

Rör ut jästen i den varma mjölken. 

100 g Smör, mjukt
¾ dl Ljus sirap
2 tsk Salt
6 dl Rågsikt
6-7 dl Mjöl

Tillsätt och arbeta samman till en smidig deg. Låt jäsa i en timme. 

Ta upp degen på väl mjölat bord och dela i två delar. Kavla ut  till ca ½cm och använd kruskavel i slutet, alt nagga med gaffel. Om du vill ha kakorna lite tjockare bör degen vara 1 cm tjock. Jag använde en pepparkaksform, ca 5 cm diameter, för mina kakor men man kan skära dem med kniv likaväl. 

Lägg bröden på bakplåtspapper och låt jäsa i 45 min. Grädda 250 grader, mitten av ugnen tills de fått färg, ca 5 minuter. Låt svalna på galler under bakduk.
- vs -

2015-01-26

Måndagslistan - Förra veckan!

Förra veckan
________________________________

Blev jag glad över:

Mina och barnens reseplaner under året!

Blev jag irriterad på:

Att alla frågor barnen ställer som inte får önskat svar upprepas.
Om och om igen. Tjat kallas det.

Undrade jag: 

Om man hinner komma i djupsömn innan man blir väckt, är det sämre kvalitet på den sömnen än när man sover ytligt när man väcks (om och om igen)? 

Lärde jag mig:

Att läxor inte är obligatoriska.


Önskade jag: 

Att jag kunde stänga av och ignorera tjat.
Nu lyckas de gå mig på nerverna, orutinerat.

Den kommande veckan hoppas jag:

Att jag kommer över känslan av hopplöshet när det gäller framtiden för barnen och deras skolresor.
________________________________

Hur ser din förra-veckan-lista ut?
- vs -

2015-01-25

Karpaltunnelsyndrom - operation! *UPPDATERAT*

När jag fick diagnosen Karpaltunnelsyndrom på båda händerna började jag naturligtvis googla efter information. Jag hittade en del här men när det gällde operation, före och efter, så hittade jag nästan ingenting. Därför har jag sammanfattat informationen jag fick från sjukhuset tillsammans med min egen erfarenhet av operationen.

Själva operationen sker under lokalbedövning och det enda man behöver tänka på är att inte ha en tajt långärmad tröja på sig eftersom bandaget blir ganska stort. Och inte köra bil efteråt, du kommer enbart få använda en hand så allt som kräver tvåhandsgrepp är nödvändigt att undvika.


Man får ligga på en brits med armen som ska opereras sträckt åt sidan. Blodtryck tas och manschetten sitter kvar under tiden. Sedvanlig tvätt och sterilisering av hand och arm. Bedövning injiceras på två ställen kring handleden. Det är lite obehagligt men verkar snabbt. Sedan knyter de handen och vinklar den inåt, rullar in armen tajt något gummiaktigt (såg inte) för att tömma armen på blod. Det var också en obehaglig känsla med den flexade handen men så snart armen är tömd på blod känns det lite lättare. Under operationen känns hela armen bortdomnad, det sticker och spänner från manschetten på överarmen.


Kirurgen kontrollerar att man inte känner smärta och sätter igång. Det gör inte alls ont men visst känns det att det händer grejer. Själva operationen tar ungefär tio minuter. Jag bad om att få gips istället för enbart bandage och det fick jag.


De gipsar halva sidan av handleden och lindar så att det blir kraftigt bandagerat. Efteråt släpper de på manschetten och blodet forsar tillbaks i armen. Det sticker och pirrar i fingrarna. Nu gäller det att hålla armen i högläge för att undvika svullnad.

Direkt efter operation.
Gipsad på hela framsidan av armen och bandagerad.
Jag får ett par Alvedon och åker hem. Efter drygt sex timmar har bedövningen släppt helt, det gör inte ont utan är mest obehagligt kring snittet, speciellt när jag rör fingrarna. Sover med armen högt första natten, det är något osmidigt att nattamma men det fungerar.
För att undvika svullnad bör du hålla handen i högläge båda dag och natt den första tiden. För att få igång cirkulationen ska du ska du röra på hela armen och röra fingrarna. Eventuell svullnad bör lägga sig inom två veckor.
Dag 2
Fortsatt högläge och jag undviker att använda handen så mycket det går. Det är ganska opraktiskt att bara ha en hand när man är van vid två men det fungerar ju. 

Börjar med övningar enligt instruktioner från sjukhuset. Man ska sträcka på fingrarna och böja fingrarna i två lägen som en övning och sträcka ut tummen och böja in den mot handflatan som en annan. Detta ska upprepas 3-5 gånger vid 4-5 tillfällen/dag.


Det stramar kring snittet när jag sträcker ut fingrarna och gör ont om jag råkar röra dem snabbt. Så snart jag glömmer bort att hålla armen högt så gör börjar det värka, mycket praktisk påminnelse.


Tar inget smärtstillande, det gör inte ont på det viset.


Svårigheten för min del ligger i hanteringen med mina småttingar, hade jag inte behövt ta hand om dem så hade det hela varit enklare. Maken får vara hemma de första två veckorna och sedan kommer mamma till assistans. Jag blir sjukskriven i fyra veckor. 


Dag 3-5



  • Stretchar enligt ovan.
  • Håller högt.
  • Kan röra rätt obehindrat
  • Det värker fortfarande om jag håller handen lågt.
  • Det drar i såret om jag knyter eller spänner ut handen.
  • Om fingrarna böjs det minsta bakåt drar det och värker.
  • Tacksam över gipset då det vid flera tillfällen fungerat skyddande.


Dag 6-8



  • Eftersom jag använder handen mer har det börjat värka.
  • Oroar mig över hur det kommer vara utan gipset eftersom det är det som hindrar mig från att använda handen som vanligt.
  • Det ömmar tidvis mitt i handen.
  • Armen domnar domnar ibland.

Den vänstra handen börjar bli sämre. Den domnar, jag är fumlig och har ont. Helt förståeligt eftersom jag använder den hela tiden. Frågade läkaren om detta och hon sa att jag hellre skulle överanstränga vänsterhanden än använda den högra medan den läker.

Tydligen tar det väldigt lång tid för karpaltunelsyndrom att ge en bestående nervskada. För att vara ens i närheten av en sådan skada är man domnad större delen av dygnet.

De första fyra veckorna efter operationen ska du inte träna böjning framåt i handleden. Bakåt kan du successivt öka rörligheten. Efter fyra veckor kan du även öka rörligheten framåt. 
Handen ska endast användas till mycket lätta grepp de första veckorna. Lka sedan användningen successivt varje vecka så länge du inte får ont. Efter cirka sex veckor tål handen även tyngre ansträngning.
Dag 9


  • Det känns som att det översta stygnet fastnat i bandaget, det stör mig och jag kan inte hålla mig längre utan tar av gipset för att se hur det ser ut.
  • Det är elva stygn och det syns att snittet läker ihop fint.
  • Sätter tillbaks omslaget och låter handen vila.
  • Kände att det var, ska vi säga, lite äckligt när jag såg och tänker mig vad de gjort. Känns bra att vara lindad.

Dag 10-13


  • Det händer rätt ofta att jag slår i handen och är fortfarande glad över att jag valde att ha gips.
  • Det gör inte direkt ont utan är mest obehagligt, sårbart.
  • Handen domnar ibland.


Två veckor efter operationen, alla stygn utom de tre nedersta är borttagna.
Dag 14


  • På morgonen känns det riktigt bra.

När något känns bra så innebär det i mitt fall att jag slutar tänka och överanstränger därmed handen. Får ont i fingrar och handled, det bränner kring såret. Känns som ett steg tillbaka, det gör ofta ont och jag gör mitt bästa för att återgå till noll användning av högerhanden.


  • Öppnar och kollar hur det ser ut, tar bort ett stygn och lindar igen.

(Jag rekommenderades att åka till vårdcentralen för att få stygnen borttagna men valde att sköta det själv).
Efter 10-14 dagar tas stygnen bort. Du kan då tvätta händerna som vanligt och smörja in med handkräm. Börja massera ärrområdet lite lätt så att det blir mjukt, smidigt och tål beröring. Domningarna du haft i handen försvinner vanligen direkt efter operationen. Om du haft konstanta domningar kan det ta lång tid innan känseln återkommer helt.
Dag 15-20


  • Tar bort flera stygn, blir illamående och yr. (Undrar när jag blev såhär sjåpig)
  • Det värker tidvis i fingrarna, precis som det gjorde före operationen. Oroar mig för att det inte hjälpt.
  • Ber maken ta bort de sista två stygnen som fastnat något, känns skönt att bli av med dem.
  • Huden kring ärret är hård, svullen och öm.
  • Det värker när fingrarna används.

Efter tre veckor känns det ganska bra men fram tills dess är det svårt att ta hand om en bebis. Det är hela tiden där svårigheterna finns. Att bära, lyfta, klä på, byta blöja och liknande. Visst är det krångligt att knäppa knappar på sig själv, att borsta tänderna men det går. Man lär sig åtminstone att man använder båda händerna mer än man tror. De är ett bra team, händerna.
Fyra veckor efter operation.
Dag 21-29


  • Kliar kring ärret som läker fint.
  • Huden kring snittet är fortfarande hård och jag har känselbortfall där.
  • Ömsar skinn runt snittet, Masserar försiktigt.
  • Jag använder bandage som stöd, som hinder, det känns tryggt.

Några dagar före fyra veckor råkar jag böja handleden kraftigt, vet ej om det var framåt eller bakåt men det var inte bra. Efter det har jag riktigt ont, handen domnar och det värker. Molande som växtvärk. Är något blå över handleden. Blir arg på mig själv eftersom det var en ren reflex som gjorde att jag använde handen fel. Som det känns nu är vad jag hade förväntat mig direkt efter operationen. Troligen har jag fått en blödning som svullnat. Börjar om från början med högläge och fingerstretch. Det går som tur är tillbaks efter ett drygt dygn och blir mycket bättre.
Sju veckor efter operationen. Det läker fint.
Vecka 5-7


  • Efter fyra veckor känner jag mig inte lika förhindrad i handleden.
  • Det gör ont om jag råkar slå till handen (såklart).

Lyckas göra illa mig igen. Liten är på väg att ramla av en stol och jag reagerar naturligtvis med att ta tag i henne. Eftersom jag hade bebis på vänster arm höll jag henne med bara högerhanden och drar henne uppåt.  Det gör riktigt ont och jag blir liksom nedslagen och ledsen. Ångrar självklart inte att jag tog emot henne men blir arg när det känns som att jag förstört läkningen. Det tar två dygn sedan är handen mindre öm igen. Tur.


  • Efter sju veckor använder jag handen i stort sett normalt.
  • Det kliar och svider tidvis kring ärret och inuti handen.
  • Vissa rörelser känns fortfarande av och kommer säkerligen göra ett tag framöver. 
  • Jag undviker att flexa handen i onödan, det gör ont när jag sträcker för långt och gör det enklare att låta bli.
  • Att spärra ut fingrarna och att knyta handen gör ont i leden.
  • Ärret har läkt fint.
  • När en tröjärm kommer mot ärrområdet är det obehagligt men jag räknar med att det försvinner efterhand.

Ömhet i handloven och snittet kan dröja sig kvar i upp till sex månader så jag återkommer framöver med information om resultatet av operationen. Sedan är det dags för hand nummer två.

Ledsen om det här är skrivet stolpigt men så blir det när det författas under lång tid. 


*UPPDATERAT*

Det har nu gått knappt sex månader sedan operationen och jag tänkte sammanfatta lite hur handen känts fram till idag.

Efter ca tre månader så undrar jag vad operationen var bra för. Känner mig rätt låg och även om jag inte har speciellt ont i pekfingret längre så har jag istället värk i tumme och handled. 

Jag förstår att jag måste ge det tid men det är frustrerande. Det domnar sällan, vilket jag i och för sig inte hade något större problem med före operationen (såvitt jag minns). När jag vankar på morgonen är handleden stel och värker, alla fingrar är tidvis ömma och det drar kring operationsärret när jag flexar leden, både framåt och bakåt.


Om läkaren inte talat om att nerven var midjeformad och därmed påverkad, så hade jag trott att det var en feldiagnos men väljer att avvakta ett tag till. Något bitter dock.

Efter sex månader så kvarstår ömhet när jag flexar handen, åt båda hållen, det är även obehagligt. Det sträcker ordentligt i huden när jag böjer högerhanden, den känslan gillar jag inte. Jag var väldigt försiktig under läkningstiden men vet såklart inte hur det ser ut under huden, hur och vad som ersatt tunneltaket som snittades. Ovetskapen gör det lite extra obehagligt när jag kommer åt och rör området.

Jag har svårt att hitta en bra ställning för händerna när jag ska sova och väcks ibland av att det gör ont. Troligen har jag haft handlederna böjda. Borde kanske använda stöden men jag vill inte, det känns som ett steg tillbaka och dessutom är det obekvämt med stöden mot ärret i handloven.

Det händer att fingertopparna domnar av, det är nytt sedan operation och jag undrar varför. Styrkan i fingrarna har inte kommit tillbaka trots att jag använder handen precis som vanligt. Hur lång tid ska det egentligen ta?

Som det ser ut nu så kommer jag inte boka in en tid för operation av vänsterhanden, det känns ju meningslöst. Börjar den däremot domna mer så är det en annan sak men värken står jag hellre ut med som den är nu.

Kortfattat så är det inte bättre. Tyvärr.
- vs -

2015-01-22

Gäster!

Två systrar är på besök. Två stadsboende mostrar som behöver byta dygnsrytm och andas frisk fjälluft så det försöker vi göra de dagar de är hos oss.
Liten prinsessa pausar efter skotertur på fjället. Solen visar sig sporadiskt och det känns att våren är på väg, ljus, vitt och vackert.
- vs -

2015-01-21

Nashi Phyto Repair Schampo & Balsam - testat!

Jag har testat Nashi Phyto Repair Remedy Dual Complex Shampoo och Balsam och här följer min utvärdering.
Nashi Phyto Repair Repair Dual Complex är hårvårdsserien som aktivt arbetar mot de vanligaste orsakerna till livlöst hår såsom kemiska behandlingar, värmestyling, föroreningar och slitsamma hårtvättar. De aktiva ingredienserna återskapar hårets naturliga kvalitet som oftast försvinner med åren.

Schampot är 
djupt återfuktande och fyller samtidigt ut håret med näring och reducerar statiskt friss. 

Balsamet tillför näring till torrt och skört hår. Det är djupt återfuktande, motverkar kluvna toppar och tynger inte ner. 

(Jag missade att ta en egen bild så den här är lånad från Nashi).


Mitt hår har varit väldigt slitet, torrt och i allmänt dåligt skick under lång tid. Främst på grund av att jag färgat det i drygt femton år, allmän dålig skötsel och den hormonpåverkan jag haft under mina fyra graviditeter. Jag har länge känt att det var dags att rätta till kvaliteten och ta hand om håret. Att sluta med hemmafärgningen var mitt första steg. Nästa var att behandla det väl och Phyto Repair lät som rätt väg att gå.

Schampot är lättflytande, något oljigt i konsistensen och mycket drygt. Det skummar normalt och har en god, ganska kraftig doft som påminner om frisersalong. Lätt att skölja ur och lämnar håret något strävt, lite som när man tvättat sig med hård tvål. Inte helt behagligt.

Efter schamponering kramar jag ur håret och tar i balsam. Det har en normal balsamkonsistens och är lätt att fördela. När jag sedan sköljer ur det känner jag redan i vått tillstånd att håret mår bättre. Det här hände redan vid första användningen.

När håret torkat är det helt mjukt och lent, en känsla jag saknat länge, länge utan att använda mjukgörande produkter efter tvätt. Känslan består till det är dags att tvätta det igen.

Efter att ha använt Nashi Phyto Repair regelbundet under ett par månader är mitt hår mycket friskare än innan. Det är så mjukt, lätt att reda ut och känns blankt. Det är en otroligt stor skillnad och jag är imponerad. 

Med andra ord så rekommenderar jag definitivt Nashi Phyto Repair Remedy Dual Complex (långt namn!) schampo och balsam till alla som på ett enkelt sätt vill ge sitt hår bättre kvalitet.
- vs -

2015-01-20

LCHF - Vecka 1

Nu kör jag så det ryker, första veckan ser ut såhär:

Måndag
Idag börjar jag och det känns otroligt skönt att ha tagit beslutet, det är oftast det som är hindret men nu känns det bra. Jag ser fram emot att må bättre och det måste vara den bästa moroten. Den första dagen är inget större problem, det gäller bara att komma ihåg att inte stoppa i mig något som ligger i närheten. Inte av hunger utan av vana. Idiotiskt. Jag är väl medveten om att mitt förhållande till mat och socker är dåligt och måste ändras.

Under lång tid har jag valt att äta pyttelite middag bara för att jag ska orka trycka i mig en hel B&J framför teven senare. Jag har valt bort mat för glass. 
Jag lägger mig ganska tidigt för att inte frestas för mycket av vanan att äta glass.

Tisdag
Det har varit en dålig natt med ytterst lite sömn, om huvudvärken beror på socker- eller sömnbristen låter jag vara osagt. Känner att det kommer vara en större utmaning att undvika att fylla på blodsockret med snabba kolhydrater, som jag brukar göra. Kaffe får vara min nya drog.

Huvudvärken lägger sig under dagen. Jag är hungrig och det är en skön känsla, jag verkar gilla att plåga mig själv litegrann. När jag lagt mig på kvällen är det tungt. Tänker mycket på allt jag inte längre får äta och känner orimliga känslor av att livet är meningslöst utan godsaker. Snacka abstinens. Lägger mig tidigt och sover dåligt.

Onsdag
Går upp trött, lite sur och sugen på mackor. Tycker lite synd om mig själv men skäms mest för att jag på allvar låter sockret påverka mig så löjligt mycket. Har huvudvärk på kvällen, dricker mycket vatten och tänker på vilka maträtter jag ska se fram emot att äta. En fördel med att följa en diet är att jag bryr mig om mat. Planerar både lunch och middag, kommer på rätter. Annars är jag nästintill ointresserad av just mat. Hoppar över kvällskaffet för att se om jag sover bättre utan.

Torsdag
Inser hur mycket jag stoppar i mig av bara farten, i vanliga fall. Kakor, mackor, drycker av olika slag, bara sådant som ligger inom räckhåll. Idiotiskt.
Idag åker vi iväg hemifrån innan jag äter min frunch och äter en low carb-burgare på Max. Halva ungefär. Det är nu jag måste påminna mig själv igen att det handlar om low carb och inte no carb. 

Fredag
Tråkigt utan fika. Glass. Saknar det. Idag är jag trött och har huvudvärk. Blir yr och får svimningskänsla, det ger sig när jag sätter mig ner. Febertoppar och allmänt seg eftermiddag och kväll. Vill ha glass. Är uppe längre än vanligt, maken jobbar kväll och de yngsta vill inte somna. Blir hungrig och äter Finn Crisp, frukoststuket, och därefter okynnesäter jag två ostrullar med Bregott. Onödigt. Blir proppmätt och ångrar mig.

Lördag
Det börjar lätta något, sötsuget. Det är mest en mental saknad nu. Huvudvärk på kvällen.


Söndag
Ny energi, hurra! Idag är en riktigt bra dag. Jag är ute i det ymniga snöfallet med barnen, rör på mig, får frisk luft. Mår bra. Även jag inte äter lchf för att gå ner i vikt så vägde jag mig imorse och det var -2 kg. Jag bär på 6-8 kg övervikt så det är en bonus för min del.

En vecka avklarad, nu gäller det att hålla det här. Ju längre jag klarar mig sockerfri desto större nederlag blir det att falla dit igen. En dag i taget, en timme, en minut.

- vs -

2015-01-19

Måndagslistan - Förra veckan!

Förra veckan
________________________________

Blev jag glad över:

Att jag börjat bry mig om min kropp.
Lchf är det första steget som jag hoppas ger en bättre grund för träning.

Blev jag irriterad på:

Att jag spillde ut en flaska välling mitt i natten.
Över nattduksbordet, sängen, golvet, kläderna som låg där, mobilladdare, skarvdosa samtidigt som bebis fortfarande är ledsen och vill ha välling, måste göra ny, torka upp, inte tända lampan, kladdigt, vimmelkantigt.

Undrade jag: 

Om jag någonsin kommer ha ett normalt förhållande till ätande.

Lärde jag mig:

Att städning hos en barnfamilj är dagsfärsk.

Eller timmesfärsk och därmed mycket otacksam.

Önskade jag: 

Att det var lika lätt som att feströka som att festglassa.
Sällan man vill röka igen dagen efter.
Samma grej med glass vore smidigt. Typ.

Den kommande veckan hoppas jag:

Slippa alltför många tankar på glass och få mer energi.
________________________________

Hur ser din förra-veckan-lista ut?
- vs -

2015-01-18

Sköna söndag!

Vi har haft en toppendag! Det har snöat, snöat, snöat och jag hängde i skidbacken med ungarna, mina ljuvliga ungar!

Det är underbart att må bra, allt lättar, som små moln.
Tur att jag kan leva i nuet, ibland. När nu är såhär gott vill jag inget hellre.
- vs -

2015-01-17

Min klan!

Jag har en klan. Min familj. Vi är sex personer som alla lever i ett hus vi byggt själva (typ). Tänker ofta på hur bra vi har det och är tacksam för det. Vårt liv.

Helikopterpojken fyllde nyligen ett år och har börjat gå, han är tuff, orädd och klättrar hejvilt. Han äter allt han kommer åt, skrattar mycket, skämtar och säger mamma (typ). Han har börjat leka med sina syskon, vinkar till alla och kastar grejer. Det är roligt att banka på och med det mesta och att läsa böcker. Förutom oss i närmaste familjen är hans morfar en favorit, honom vill han vara med hela tiden.

Liten är en nybliven treåring i alla dess bemärkelser, trotsig, otroligt lynnig och den gosigaste lilla tjej man kan hitta. De människor (dubbar) hon väljer ta till sig får hon att känna sig älskade och speciella. Hon pratar gärna och mycket, leker bra själv, tjatar massor och har oss alla runt sitt lillfinger. Storasyster är hennes idol och hon har otroligt bra fantasi. Att rita, måla och pussla är favoriter. Hon klär på och av sig själv, byter kläder ofta och vill bestämma själv. Kan själv, minst sagt.

Mellan är proffs på att tjata. Han är mjuk, kärleksfull och har nyligen kommit ut på andra sidan efter en lång, tidvis arg period. Han är tydlig och talar gärna om vad han vill, tycker och tänker. Han frågar om allt, allt och spelar gärna, ritar eller leker med kompisar. Han retas gärna med sin lillasyster, tycker sig vara orättvist behandlad när det gäller att hjälpa till och vill därför inte göra det. Han älskar att fixa fint och pyntar mycket. Kitschigt ska det gärna vara och allt ska stå i raka led och exakt som han tänker. Om han inte kan göra något vill han inte ens prova, han är säker på att det inte kommer gå och blir arg. När han väl bestämmer sig för att prova så visar det sig ofta att han är väldigt duktig på det mesta.

Stora tjejen är, trots att hon inte är 13 på pappret, en tonåring av rang. Här snackar vi berg- och dalbana i känslor som jag omöjligen hinner med i. Hon är smart, rolig och klok. Envis, surmulen och kaxig. Hon är den bästa storasyster man kan tänka sig, hon kan lirka Liten ur alla dåliga humör, tar ansvar för alla tre och kramas mycket. Hon är tydlig men tar, tyvärr, ofta ett steg tillbaka till förmån för sina syskon. Hon är mycket verbal och öppen. Har spännande idéer om matlagning och testar egna recept. Hon har uselt tålamod och blir snabbt arg när det inte går som hon vill. Hon stressar upp sig och vill veta exakt i detalj vad som ska hända och när. En drömmare som gärna spekulerar hejvilt i allt möjligt.

Min man är snäll, smart och rolig. Han är väldigt kunnig och det han inte kan lär han sig. Det är ofta så att han blir väldigt bra på allt han lär sig. Han är tidsoptimist och har ingen koll alls på hur lång tid saker tar. Skulle kunna skriva en lång uppsats om hans egenskaper men jag låter bli. Det viktiga är att han är en bra pappa, en fin make och att han är helhjärtat dedikerad till sin familj.

Som förälder måste jag lära mig att se mina barn bättre, ge dem mer tid. Det tänker jag på varje kväll innan jag somnar, bestämmer att imorgon ska jag bli bättre. Imorgon måste bli nu. Jag oroar mig varje dag att något ont ska hända dem, att de aldrig mer kommer hem. Det är en vidrig känsla men jag tror att den hör kärleken till.

Som hustru är jag naturligtvis fantastisk på alla sätt och vis, perfekt om du så vill. Som kvinna är jag lite tröttare, lite mer sliten men lycklig.
- vs -

2015-01-16

BVC, längdskidor och mysigt!

Gårdagen spenderades på bvc. Liten var på treårskontroll och Helikopterpojken på ettårs. Han vaccinerades och har därför haft feber sedan igår kväll, då myser man gärna stilla i en fåtölj med Lilla Anna.
Det är dags för längdskidåkning i skolan igen. Stora tjejen har redan vuxit ur de pjäxor och skidor vi köpte förra året så det är dags att skaffa nya. Det är svårt.

Hittade ett prisvärt kit hos XXL men då blir frakten 249 kr. Det vägrar jag betala, avskyr fraktkostnader. Nu är ju skidor skrymmande så det är säkert svårt att komma ifrån extra avgifter oavsett butik men jag måste leta. Det tar sådan tid bara. När jag väl hittat ett par skidor måste de finnas i rätt längd, med rätt bindningar, rätt pjäxor och rätt storlek... Tråkigt!

Försöker åtminstone tänka som så att det är tre barn som kommer ärva både pjäxor och skidor och då känns det plötsligt inte så dyrt med utrustning.

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert betala den där fraktkostnaden och vara sur ett tag. Skidorna måste ju finnas här före nästa helg.

Det är redan fredag och jag har klarat av fyra dagar utan sötsaker, bröd eller annat kolhydratrikt och är väldigt stolt över mig själv. Varje dag (minut) utan glass, fikabröd eller choklad är en vinst för en sugar junkie.

Nu har jag precis lagt en benfri kotlettrad, massa grönsaker, äpplemust och kryddor i en gjutjärnsgryta som ska stå i ugnen och tillagas sakta, sakta. Älskar rätter som sköter sig själv, såsom pulled pork. Bra lchf dessutom.

Det blir en bra fredag, vi säger så.
- vs -

2015-01-15

Ny vinnare!

En av vinnarna av två biljetter till Foxcatcher har inte hörts av i tid så en ny vinnare har lottats fram. 

Idag presenterades årets Oscarsnomineringar och Foxcatcher har nominerats i följande kategorier: Bästa regi, Bästa manliga huvudroll (Steve Carrell), Bästa manliga biroll (Mark Ruffalo), Bästa makeup och hår samt Bästa originalmanus. Inte illa!
Grattis till:

Elisabeth
@eakestam

Skicka din adress till vittellersvart@gmail.com så snart du bara kan så postar jag biljetterna. Lämna en kommentar till det här inlägget så jag vet att ett mail är på väg.
- vs -

2015-01-14

Komihåg - LCHF!

Hur var det nu? Det var längesedan jag åt enligt LCHF och behöver därför påminna mig om upplägget. Vad man kan äta är enkelt men mängden har jag svårare för.

Strikt LCHF - 0-20 gram kolhydrater per dag.
Passar överviktiga, metabolt sjuka, mat- och sockerberoende.

Normal LCHF - 20-50 gram kolhydrater per dag.
Passar inaktiva till lätt aktiva friska personer.

Liberal LCHF - 50-100 gram kolhydrater per dag.
Passar aktiva friska personer.

Då jag inte planerar att gå ner i vikt känns det som en överdrift att äta strikt. Men - jag är sockerberoende, en knarkare av de vanligaste sorten, och har svårt för mellanting. Jag faller alltid dit igen om jag får smak på det söta. Inga gråzoner, allt eller inget.

Så länge jag väljer livsmedel med färre än 5 mg kolhydrater/100 g så bör det vara lugnt.

Det är ett bra sätt för mig att äta, det blir ett dagligt projekt att klara av. Ett tydligt avslut varje kväll när jag lägger mig, en god känsla av fullbordan, en prestation.

Så mycket bättre än att lägga mig med ångesten över hur illa jag ätit under dagen. 

- vs -

2015-01-13

LCHF - är du med?

Ända sedan jag slutade med LCHF-dieten har jag tänkt att jag ska ta mig tillbaka. Jag mådde så mycket bättre, på alla sätt, när jag åt enligt LCHF.

Den senaste tiden har jag ätit otroligt ohälsosamt och min kropp mår bara sämre och sämre. Det är som att jag fysiskt känner hur jag förfaller mer och mer och jag skäms över att jag tillåter det. Det är inte okej att äta en Ben & Jerry Peanut Butter Cup som middag varje dag. Inte okej. Men gott.

Hade finaste C här igår och när jag pratade med henne så kändes det som att jag äntligen bestämde mig. Hon är en sån där Just do it-typ och det är inspirerande. Inget börja imorgon. Inget jag ska bara. Pang tjoff nu och så blev det.

Igår klev jag på LCHF-tåget och den här gången handlar det inte om min vikt utan om mitt välmående.

Hur jag lägger upp det ska jag bestämma efterhand men jag börjar med det tuffaste - inget socker, inget bröd och så tar jag det i min takt.

Känner mig, trots att jag är supertrött, ganska peppad och sugen på att komma igång. Komma tillbaka till det fysiska mående jag hade för två år sedan.

Är det någon som vill hänga på?
- vs -

DIY - Hjärtlampa med DREMEL®!

Strax före jul graverade familjen glasburkar med DREMEL®Micro, de blev uppskattade julklappar som var väldigt roliga att göra. Efter det gav vi oss på ett nytt projekt med herr Dremel och den här gången gjorde vi en lampa. 
Det var Mellankillen som skötte skapande och han kom fram till att det skulle vara fint med en hjärtformad lampa. Han klippte ut ett hjärta i papper och förde över det till en masonitskiva. Därefter sågade vi ut det med DREMEL®Moto-Saw, en smidig kontursåg man sätter fast på ett bord. En miniatyrvariant av bandsågen i träslöjden som bara läraren fick använda, minns du?
Därefter ritade Mellan prickar runtom och en bit in på hjärtat och pappan borrade hål hela vägen runt. Där använde vi sladdlösa DREMEL®Micro igen med ett annat tillbehör än det diamantstift vi graverade med. En liten träkloss limmades fast på baksidan (trälim) och så spraymålade vi hjärtat. När det torkat plockade vi fram limpistolen och Mellan fäste batteridrivna lampor på baksidan av hjärtat. Sen var det bara att spika upp den på väggen.
Nu vill Mellan och hans storasyster göra en till lampa tillsammans som present till Liten. Den ska vara rosa, formad som en stjärna och vara mycket större. Då vill de använda en eldriven ljusslinga på baksidan vars lampor ska sticks ut genom hålen i stjärnan. Låter fint tycker jag.

Ett Dremelprojekt i bästa DIY-anda, det är så kul att se barnen skapa och hur nöjda de blir när det blir som de tänkt sig.
- vs -

2015-01-12

Caseapp.se Skin - testat!

Vi fick erbjudande att testa en produkt ur Caseapp.ses sortiment och valde att låta Stora tjejen designa ett skin till sin IPhone.

Dottern valde en enkel vit bakgrund med ett hjärta och text och det var mycket enkelt att använda designverktyget.
När skinnet kom så var det ganska lätt att sätta fast det på telefonen men jag förvånades över att det var simpla klistermärken. Jag hade av någon anledning förväntat mig något mer gediget material.

Efter drygt fyra veckor ser det ut såhär.
Slutsatsen är att även om det är kul att ändra färg och stil på sin mobil så tycker jag att bilderna tala sitt klara språk.
- vs -

LOPPIblogbag - Coop Änglamark!

I december fick jag en ny blogbag från LOPPI som var fylld med godsaker ur Coop Änglamarks sortiment för småttingar. Samtliga produkter slukades och jag är glad över att de två barnmatsjättarna får konkurrens, allra helst av ekologiska varianter.
Klämmis
Äpple, banan, jordgubbar, hallon och svarta vinbär.
En len röd puré med smak av äpple, banan, jordgubbar, hallon och en liten smak av svarta vinbär. 

Klämmis
Äpple, banan, jordgubbar, hallon och svarta vinbär.
En len röd puré med smak av äpple, banan, jordgubbar, hallon och en liten smak av svarta vinbär. Len konsistens. 

Knölis
Äpple, sötpotatis, morot och palsternacka. 
En fin len, slät orange puré, med en smak av morot, sötpotatis, äpple och palsternacka. Lite mindre sötma i smaken. Len konsistens.

Klämpåsarna är succéer alla tre, både Liten och Helikopterpojken slukar dem. Perfekta att ha hemma som mellanmål, i skötväskan av samma anledning och inte minst här i glesbygden, där fruktutbudet ofta är uselt. Ett extra plus för namnen.

Ekologisk fruktdryck

Äppel- och päronsmak. Utan tillsatt socker. 

Dessa dricker Liten gärna.

Ekologiska majssnacks av majs och solrosolja. 
Härligt frasiga som smälter i munnen. Majskrokarna är glutenfria.

Våra tre äldsta barn har aldrig fått majskrokar så det här var första gången Helikopterpojken fick smaka. En succé! Perfekta att lägga i en liten skål till honom medan de andra ungarna mumsar lördagsgodis.

Stort tack till LOPPI-gänget och Coop!

- vs -

Måndagslistan - Förra veckan!

Förra veckan
________________________________

Blev jag glad över:

Att jag har vänner som ger mig perspektiv när jag snöar in på saker.
Det förvånar mig inte att folk som lever isolerade blir lätt blir galna...

Blev jag irriterad på:

Min mans tidsoptimism och därmed usla känsla för planering.

Undrade jag: 

När vi ska få veta vad det är för fel på dricksvattnet.

Lärde jag mig:

Att livet är så mycket enklare om jag slutar räkna med och förvänta mig något av andra. Från och med nu förlitar jag mig på mig själv, min förmåga och ser andras inblandning som trevliga överraskningar.

Önskade jag: 

Att jag slutade förvänta mig och räkna med saker, jag gör mig själv besviken och det är onödigt. Se ovan.

Den kommande veckan hoppas jag:

Få lugn och ro, struktur och vardag.
________________________________

Hur ser din förra-veckan-lista ut?
- vs -

2015-01-11

Knäckig kladdkaka med After Eight - recept!

Vi hade en After Eight kvar sedan jul och jag ville göra en kladdkaka. När jag googlade efter idéer så såg recepten lite trista ut, med halvsmälta plattor ovanpå så jag gjorde en egen variant. Det blev sjukt gott. Kanterna blev sega och mitten kladdig, en knäckig yta och mint som runnit genom hela kakan. Kladdigt och gott, testa!
Kladdkaka med After Eight

2 st Ägg
3 dl Socker
3 tsk Vaniljsocker

Vispa ihop.

175 g Smör

Smält och rör ner.

3½ dl Mjöl
1 dl Kakao
1 tsk Bakpulver

Blanda och vispa ned i smeten.

12-16 After Eight-plattor

Täck botten av en springform med bakplåtspapper och smöra in kanterna. Häll i smeten och grädda i 175 grader i mitten av ugnen, cirka 15 minuter. Ta ut kakan och täck ytan med After Eight-plattor, dela några stycken och stick ner här och där. In i ugnen igen, 5-10 minuter. Det bubblar en del och är rinnigt när du tar ut den. Tryck ner kanterna med en sked och låt svalna något.  Servera ljummen, gärna med grädde.
- vs -