2015-01-28

En känsla av hopplöshet...

Det är en tuff tid just nu. Tankarna kretsar hejvilt kring framtiden och vilka förändringar vi måste göra. För något måste göras.

Det är problem med skolskjutsen för Mellan och vi måste redan nu tänka på hur de två yngsta ska ta sig till skolan. Tiden går fort. 

Jag avskyr förändringar överlag och allra helst större sådana. Eftersom jag är lätt går in i extremläge när saker blir svåra så har jag redan räknat med att den största och mest omvälvande förändringen är den vi måste göra. Det är att flytta. En flytt för att bo närmare en skola.

Om vi måste flytta så blir det långväga. Jag kan inte bo nära vårt hus. Får jag inte bo kvar i vårt hus så vill jag aldrig se det mer. Det orkar jag inte. 

Vi har byggt vårt drömhus, trivs så himla bra och jag vill inte lämna det. Vill inte.

Så många tankar, så mycket ångest. Har vi gjort fel som bosatte oss på vischan? Kommer vi ens få huset sålt om vi måste? Var vi bara dumma? Naiva? Egoistiska? Vill aldrig bo i en lägenhet igen, inget radhus, villaområde. Vill bo avskilt och privat, som nu. Ifred. Vad ska vi jobba med? Vart ska vi jobba, vart ska vi bo? Flytta allt, lämna allt. Börja om. Ett förbannat misslyckande. Vårt hem, vårt liv. 

Vad fan ska vi göra?

Förväntar mig inget svar på den frågan eftersom jag inte förklarar vad det handlar om men jag måste ändå ventilera. Orkar inte prata om det heller, det blir för verkligt.

Självklart gör vi det som krävs för att våra barn ska må bra. Frågan är bara till vilket pris, vilka kostnader det blir i sin helhet. Det är påfrestande och jag är väldigt ledsen.
- vs -

8 kommentarer:

  1. Åh vännen :-(
    Sätt barnen på internat?
    Skaffa privatlärare?
    Kolla genast alla lagar och regler och FN:s barnkonvention - strid med kommunen!!
    Man kan inte locka folk till landet och sen tvinga dem att flytta för att man ska spara pengar...!!
    Hrmpf.
    Funderar, trög gravidhjärna; det är skolskjutsen det gäller? Skolan finns kvar? Eller stängs skolan?
    Gå ihop ni familjer som finns och sök bidrag för eget företag o starta privata alternativ?

    Nää jag svamlar.
    Hoppas att det ordnar sig på bästa sätt.
    Kan man föda barn i en helikopter så kan man ordna det mesta.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. men fy vad tråkigt att läsa :(. hoppas det löser sig på något sätt!

    SvaraRadera
  3. Låter ju jättehemskt om ni ska behöva flytta! Vet ju inte alla detaljer, men har ni kollat alla utvägar? Finns det inga andra barn i närheten, hur tar de sig till skolan? Eller bor ni jätteisolerat till? Måste ju gå att ordna på nåt sätt. Kan ni skjutsa själva? Hoppas det ordnar sig, håller tummar och tår och hoppas och tror! *styrkekram*

    SvaraRadera
  4. Men vilket kaos !!
    Jag förstår att allt känns jobbigt, skit !
    Men det måste ju finnas en lösning så att ni kan bo kvar !
    KRAM

    SvaraRadera
  5. Men åh vad tråkigt att läsa. Skickar massor av styrkekramar!

    SvaraRadera
  6. Åh vad jobbigt att läsa.
    Skickar över massor med styrkekramar!

    SvaraRadera
  7. Så tråkigt att läsa, och så svårt att trösta på nåt sätt. Detta är ju några veckor sen så jag hoppas att nån förändring skett åt det positiva hållet. Jag hoppas att ni kan bo kvar i ert drömhus och att allting löser sig på bästa sätt! Kram!

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!