2015-03-10

Näru.

En tågresa på två timmar som ensam vuxen med fyra barn i varierade åldrar gick inte så bra. Eller visst gick det, vi kom fram, ingen kräktes och vi är hemma igen. Men det var inte roligt på en fläck. Jag kom fram med huvudvärk efter att ha suttit konstant spänd med minst ett barn i famnen. 

Nope, åksjuka barn och andra som inte vill eller kan eller klarar av att sitta kvar på sin plats var ingen höjdare. Utan Stora tjejens hjölp hade det faktiskt inte gått. Nästa gång åker jag med färre barn och hoppas att det blir mer avslappnat på alla sätt.

De stora barnen gick iallafall på bio, de kom till slut överens om Svampbob 3D, och Mellan tyckte att den var jättebra, Stora tjejen tyckte att den var usel. Fast hon skrattade en del enligt Mellan. Jaja, när hon egentligen ville se den där larviga herr grånyanserade-filmen så förstår man ju att en fyrkantig gul figur inte är lika lockande.

Jag köpte ett par lampor som inte passade där jag tänkt. Maken köpte olja till skotern. Barnen köpte godis. Stadsliv liksom?!

Våra förkylningar går runt, förnyas och förändras. Idag är det Helikopterpojken som står för den sjukaste rollen, han gråter så pyttigt, snorar och småhostar. Börjar tröttna på det här. Har tröttnat på att ständigt vara en gnällkärring med krämpor. Ständigt trött. Värk här och där. Usch, vad jag är less på det. Less på att gnälla.

Snart är det vår, även om de hårda vindarna utanför mitt fönster inte visar tillstymmelse till den typ av vår jag tänker på. Men när våren är här så ska jag ta tag i det mesta när det gäller mitt mående. Först kiropraktor. Längtar tills jag kan sitta normalt igen, stå, ligga ner, böja mig normalt. Sitta alls. Efter det är det ingen ände på möjligheterna. Då kommer jag säkert bli på bättre humör, få mindre ont i händerna och sova gott. Vi säger så. Slutgnällt. För idag.

On the bright side:

Hellre förkyld tusen gånger om än skräckmagsjuk. 
Jag har städat tvättstugan.
Det är okej att säga nej, jag vill inte idag utan att få dåligt samvete för det.
Det går att leva en dag i taget.
Vi lever och har varandra.
- vs -

3 kommentarer:

  1. jag kan inte ens åka buss med ETT barn och en resa på 40 minuter... så det var bra gjort av dig tycker jag!
    hoppas ni blir friska och att din värk försvinner. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag är så galen så jag funderar på att boka tågbiljett ner till min bästa kompis som bor nere i hjo (närmare 90 mil från oss) och det tillsammans med både äldsta och minsta barnet. Men tror att jag funderar lite till innan jag bestämmer mig ;)

    Och samma här. Sjukor och krämpor går runt. Nu har jag ont i en visdomstand som håller på att komma upp. Inte vågar jag gnälla heller för då tjatar sambon om tandläkare och att jag ska dra ut den .... det är jag alldeles för feg för ;)
    KRAM

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!