2015-05-24

Tid?

Det är så många saker jag vill hinna göra. 
Så många saker jag inte hinner göra.
Måste ständigt prioritera och känner ofta att jag väljer fel.
Ständigt dåligt samvete för något. Det dåliga samvetet sorteras i prioriteringsordning. Omfördelas och ältas. 
Borden blandas med måsten och vilja, önskningar och drömmar.

Och det stjäl tid. Den tid jag tycker att jag har så lite av.

Familjen hamnar på första plats. Såklart.
Men så börjar jag fundera på vad som ingår i familjen.
Ingår matlagning, städning och annat hushållsarbete?
Eller är det enbart mys, lek och umgänge som gills?


Om jag ska fördela min tid - mina dagar, i portioner så försvinner en stor del i hemmafix och det vill jag gärna räkna till familjetid. Just för att jag faktiskt är med familjen samtidigt. 

Eller är det bara min överdrivna förtjusning i hypereffektivitet som tar över och försöker minska det dåliga samvetet för att jag väljer att plocka undan disken istället för att sätta mig på golvet med något barn.

Jag trivs bäst när det är undanplockat och rent hemma. Inte alls kliniskt eller så men jag kan inte riktigt slappna av när det står disk och väntar på att bli omhändertagen. 

Egentligen spelar det ingen roll men jag tänker på framtiden. Vad kommer jag känna då? Att jag valde fel hela dagarna som brydde mig om hur vi hade det istället för att kramas en extra gång med barnen?

När jag läser vad jag just skrivit så ser jag ju tydligt vad som är rätt. Självklart borde jag strunta i hemmet och bara njuta av mina ungar. Det är nu jag har dem, precis nu. Vad som händer imorgon vet ingen.

Men ändå, att leva livet utan att fundera på konsekvenser, lätta som svåra, blir ju en flykt från verkligheten. Och att fly är raka motsatsen till att leva i nuet. 

Är det en utopi att leva nu, utan dåligt samvete, att samtidigt tillfredsställa sina egna och andras behov och ha en harmonisk vardag?

Det snurrar i huvudet och tiden rinner. Snabbare än jag hinner bestämma mig för om jag ska leva nu eller sen. För beslut är något jag gillar. Är något bestämt så är det så, enkelt och tydligt. 

Varje beslut och allt man gör är dock ett resultat av ett omedvetet eller medvetet val. 
Men vad gör jag om jag inte vill stå för mina val?
Om jag väljer fel?
Om jag inte vill välja längre? 
Skulle vilja stänga av tankarna en stund. Re-boota och starta om.
- vs -

2 kommentarer:

  1. Livets val är inte roliga ibland.. Tror många föräldrar känner som dig. Jag känner i a f igen mig! Sätter Charlie framför tvn en stund så jag kan diska och plocka undan. Men det kan jag göra när hon sover, men jag kan inte heller slappna av när det är "kaos" runt omkring mig.. Kanske beror på att man har kaos inom sig och någomnstans måste det vara ordning?

    SvaraRadera
  2. Livet är svårt. Ofta tänker jag att det vore så mycket bättre om man fick fler timmar per dygn. Men hade man då använt dom till bra saker? Jag gillar också att ha städat hemma. Det behöver inte vara fläck och dammfritt. Men jag blir stressad av hundhår i hörnen, för många leksaker på golvet och strul på kuddar i soffan ...

    Sen försöker jag göra saker med barnen. Ta en promenad. Åka på lekparken. Vara ute med djuren och låta dom hjälpa till att mata. Följa med på fotboll. Bygga lego. Och fiska. Det är stunder som jag aldrig kommer att glömma <3

    Kram

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!