2015-09-04

Medmänsklighet.

Alla vidriga bilder som florerar i media gör mig illamående, känns som att jag håller på att kräkas. Skräcken, rädslan, desperationen. Det är omöjligt att förstå hur de här människorna mår och känner sig. Jag försöker, trots att jag inte vill. Det är omöjligt att freda sig. 

Försöker fokusera på min familj och uppskatta ännu mer hur otroligt bra vi har det. Trygga, varma, säkra och med ett medborgarskap i ett välbärgat land som vill ha oss här. 

Det finns otroligt mycket att säga behåller tankarna i huvudet, jag tror (hoppas) att vi alla tar till oss och gör vad vi kan för att hjälpa och se till att det inte händer igen. Även om det är långt ifrån över så har åtminstone Europa fått upp ögonen och vi får tillsammans se till att de håller sig vidöppna tills alla fått en bedräglig tillvaro.

Just nu pågår en mängd insamlingar i Sverige för flyktingarna och vi har självklart skänkt pengar. Det är inte mycket annat jag känner att vi kan göra. Vi pratar med våra barn om det som händer, trots att även det tar emot och känns tufft.
Om åtminstone en femtedel av de pengar vi skänker kommer fram så är ju det bra. Alla har vi ett ansvar gentemot våra medmänniskor. 
- vs -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!