2016-02-15

Hejsvejs!

Dagarna tickar iväg och nu har sportloven i Sverige påbörjats. Om ett par veckor får vi fina gäster från storstan under två veckors tid. Innan dess hoppas jag innerligt att jag fått tillbaka mitt vanliga jag, eller åtminstone lite mer energi. 

Mitt hb hade stigit från 87 till 93 på knappt fem veckor och det är jag jätteglad över, det går åt rätt håll även om jag tycker att det är lite väl långsamt. Och omärkbart, jag känner inte av någon skillnad. Än.
Efter helgens jobb har jag varit tröttare än någonsin och sedan jag vaknade (väcktes) imorse har det varit väldigt tungt att hålla ögonen öppna. Det är så tråkigt, jag vill göra saker men jag orkar knappt tänka på vad jag vill göra så det blir the bare minimum. Disk, tvätt, brödbak och dammsugning. Borde en hel del annat men det går liksom inte. Aptiten är bort igen, hade fått tillbaks lite matlust förrförra veckan men den är borta. Däremot stoppar jag i mig godis lite då och då, som en krislösning för snabb energi. En pytteliten sockerkick. Som inte riktigt fungerar.

På onsdag åker jag in till stan för att sova över hos mamma inför undersökningarna på torsdag. Jag ska fasta och förbereda kroppen via en massa tråkigheter inför det så det känns bra att vara på plats nära sjukhuset i god tid. Just nu längtar jag så till torsdag eftermiddag, när det här är över. Resultatet orkar jag inte fundera över och det är väl lika bra, det tjänar inget till att spekulera.

Läge att kolla igenom de 421 mail som ligger i inkorgen och väntar, det blir lätt så när jag inte tar upp datorn på ett par dagar. Så, vi tar en dag i taget, en timme en minut.
- vs -

3 kommentarer:

  1. Håller tummarna för att det snart blir bättre! Kram gollobracing

    SvaraRadera
  2. Men din stackare, jag hoppas verkligen att de kan hjälpa dig så du får bli pigg igen.

    Många krya på dig kramar

    SvaraRadera
  3. Kram vännen! Hoppas du snart blir bättre.

    SvaraRadera

Kul att du tittade in här, om du lämnar en kommentar är det lätt för mig att hitta tillbaks till dig!